"Determinantan" är något så ovanligt som en filosofisk avhandling i
romanform. Eller en roman som handlar om personer som grubblar över
filosofiska problem.
Det bästa sättet att läsa denna
bok kan vara att strunta i de filosofiska spekulationerna om
"determinantan", och istället se den som en skönlitterär beskrivning av
Polen på 1920-talet - romanen är översatt från polskan. Marxisten har en
del att hämta i skildringen av den högborgerliga miljön med konflikter
mellan industri- och bankkapital. För den psykologiskt intresserade
finns beskrivningar av freudianskt slag om sexualdriftens styrka hos
huvudpersonerna.
Det tycks som om denna konventionella skönlitterära nivå, för författaren är menade som illustrationer till den filosofiska tesen om en modellvärld som förklarar även de mest triviala av människans beteenden.
Hur
ska man förstå de estetiska känslorna som matematiker och teoretiska
fysiker beskrivit inför till synes rent logiska och förnuftsmässiga
upptäckter? Det är en utgångspunkt för författarens undersökning av den
mänskliga handlingens natur. De handlingar det gäller består dels av den
vetenskapliga verksamheten men också av dagdrömmeriet liksom
vardagslivets alla intriger och maktspel. De senare har sin grund i att
våra samhällen kan förstås som "ojämviktssystem", där det gäller att hävda sin position och helst förbättra den.
"Sinnesförnimmelser är reaktioner på ting; den intellektuella känsligheten är en reaktion på relationer mellan ting."
Begreppet
"medvetande" sätts inom parentes, och betraktas av författaren som
oanvändbart. Men i själva verket är det nog en förklaring av just detta
gäckande medvetande som författaren är ute efter. Och det tror han kan
bara göras genom att utgå från det som inte är medvetande, t.ex. retningar och reflexer.
Till
skillnad från djuren som reagerar instinktivt på retningar genom det
"primära signalsystemet", så har människan tillgång till ett "sekundärt
signalsystem", språket. Men har vi verkligen förklarat språket om vi säger att vi signalerar till varandra, visserligen med ett nytt verktyg, språket? Kan förståelse reduceras till en signal?
Som
matematiker och teoretisk fysiker är det inte förvånande att Rappaport
hittar sitt sätt att förstå medvetandet utifrån hur den
naturvetenskapliga praktiken fungerar. Denna arbetar ju med att utforma
teoretiska, matematiska modeller med förmåga att förutsäga resultaten av
empiriska experiment. När resultaten överensstämmer med modellens
förutsägelser så säger vi att modellerna är - åtminstone preliminärt -
"riktiga" och att de "förklarar" den fysiska verkligheten.
Modellen
för människans handlingar kallar Rappaport för "determinantan". Denna
bestämmer, determinerar, nämligen beteendet. Men kan det stämma? Är inte
modellen en beskrivning snarare av regelbundenheter, "lagar" hos våra handlingar. Bestämmer vi inte själva dessa medvetet med hjälp av fria val?
Men det sägs också av författarens språkrör att det som är utmärkande för människan är skapardriften,
som framträder tydligast hos vetenskapsmannen, målaren, musikern och
poeten, men den finns också hos den "vanliga" människan med i förkrympt
och sublimerad form, t.ex. hos den maniska samlaren och i dagdrömmarna.
"Den mellanindividuella aktiviteten har mening och är ändamålsenlig endast ur individens synpunkt. Ur alla människors synpunkt tycks dess mening vara svår att uppfatta."
"Helheten av de mellanindividuella aktiviteterna, som förbrukar enorma
mängder mänsklig skapande kraft, energi och ansträngning, tycks från
samhällets synpunkt vara ett meningslöst slöseri." "...denna mystiska
makt" ... "- denna kraft är människans på avvägar förlorade, vilsegångna skapande instinkt - determinantan."
Är
denna filosofi författarens eller en av huvudpersonernas, kan man fråga
sig. Och vad är egentligen determinantan - är den en modell eller
existerar den som en kraft? Det tycks inte som om författaren bestämt
sig.
Själv skulle jag säga att Rappaport har rätt i sin
misstanke att det finns inte bara en utan flera slag av "determinanta",
som bestämmer människans beteende i stort. Människan är både en
biologisk och en samhällelig varelse. Modellerna i "Kapitalet" t.ex. har
högt förklaringsvärde på den ekonomiska nivån, men jag tvivlar på att Rappaports abstrakta ojämviktssystemsmodell på den individuella, psykologiska nivån kan ge så mycket mer än en illusion av förståelse.
