I ett tidigare inlägg diskuterades skillnaden mellan Marx och Hegels dialektik. I tredje delen av "The Idea of Communism" finns ett par artiklar som anknyter till denna skillnad, dels "Althusser and Mao: A Missed Encounter?" av Claudia Pozzana, och dels "The Affirmative Dialectics" av Alain Badiou.
Enligt Caudia Pozzana beror Hegels dialektiska begrepp, "alienation", "negationens negation", "upphävande" m.fl. direkt på Hegels idealistiska teori. Den utgår från att det ursprungligen funnits en enkel enhet vilken splittrats, men som återställs på en högre nivå. Begreppen överensstämmer med Hegels projekt som kan sägas vara att "upphäva" den bokstavstroende kristendomen genom att lyfta upp den till en rent filosofisk nivå, som omfattar allt vetande.
Hegel beskriver en enkel process med två motsatser. Det var en modell som Marx inte använde i sina mogna verk. I en helhet är ett av dess "moment" dominerande över de andra. Mao använde inte heller Hegels modell när han tvärtom framhöll att det alltid finns många motsättningar i "ett ting", men att en av dessa är den primära, "huvudmotsättningen" medan de andra är sekundära.
Althusser tog fasta på den här skillnaden och införde begreppet "överbestämning": huvudmotsättningen är alltid överbestämd av s.k. omständigheter, kulturella faktorer o.s.v..
Claudia Pozzana är kritisk mot både Lenin och Mao, för att de fortsatte i teorin, fast inte i praktiken, att använda "hegelianska" uttryck som Maos "ett delar sig i två" och Lenins "motsatsernas enhet och kamp".Jag tror i motsats till henne att den "enkla polära motsatsen" kan vara berättigad i vissa situationer.
Alain Badiou vänder sig i första hand mot det hegelianska begreppet "negation" och ställer mot det "affirmation"! Det gäller att bejaka det nya, som inte kan reduceras till att vara en ren motsats till det gamla, till en negation av det.
"You have to have something that is really an opening. I name his opening 'event'. What is event? An event is simply that which interrupts the law, the rules, the structure of the situation, and creates a new possibility. So an event is not initially the creation of a new situation. It is the creation of a new possibility, which is not the same thing."
Jag tror att det ligger en del i det som Badiou skriver. Problemet med begreppet "negation" är att det missar att det uppstår kvalitativt nya ting, som inte kan helt förklaras ur det gamla. (Annars skulle det ju inte vara något verkligt nytt!)
