I ett tidigare inlägg diskuterades skillnaden mellan Marx och Hegels dialektik. I tredje delen av "The Idea of Communism" finns ett par artiklar som anknyter till denna skillnad, dels "Althusser and Mao: A Missed Encounter?" av Claudia Pozzana, och dels "The Affirmative Dialectics" av Alain Badiou.
Enligt Caudia Pozzana beror Hegels dialektiska begrepp, "alienation", "negationens negation", "upphävande" m.fl. direkt på Hegels idealistiska teori. Den utgår från att det ursprungligen funnits en enkel enhet vilken splittrats, men som återställs på en högre nivå. Begreppen överensstämmer med Hegels projekt som kan sägas vara att "upphäva" den bokstavstroende kristendomen genom att lyfta upp den till en rent filosofisk nivå, som omfattar allt vetande.
Hegel beskriver en enkel process med två motsatser. Det var en modell som Marx inte använde i sina mogna verk. I en helhet är ett av dess "moment" dominerande över de andra. Mao använde inte heller Hegels modell när han tvärtom framhöll att det alltid finns många motsättningar i "ett ting", men att en av dessa är den primära, "huvudmotsättningen" medan de andra är sekundära.
Althusser tog fasta på den här skillnaden och införde begreppet "överbestämning": huvudmotsättningen är alltid överbestämd av s.k. omständigheter, kulturella faktorer o.s.v..
Claudia Pozzana är kritisk mot både Lenin och Mao, för att de fortsatte i teorin, fast inte i praktiken, att använda "hegelianska" uttryck som Maos "ett delar sig i två" och Lenins "motsatsernas enhet och kamp".Jag tror i motsats till henne att den "enkla polära motsatsen" kan vara berättigad i vissa situationer.
Alain Badiou vänder sig i första hand mot det hegelianska begreppet "negation" och ställer mot det "affirmation"! Det gäller att bejaka det nya, som inte kan reduceras till att vara en ren motsats till det gamla, till en negation av det.
"You have to have something that is really an opening. I name his opening 'event'. What is event? An event is simply that which interrupts the law, the rules, the structure of the situation, and creates a new possibility. So an event is not initially the creation of a new situation. It is the creation of a new possibility, which is not the same thing."
Jag tror att det ligger en del i det som Badiou skriver. Problemet med begreppet "negation" är att det missar att det uppstår kvalitativt nya ting, som inte kan helt förklaras ur det gamla. (Annars skulle det ju inte vara något verkligt nytt!)
Hannu Komulainen skriver med anledninga av ett hans referat av Alain Badiou ståndpunker att: ”Jag tror att det ligger en del i det som Badiou skriver. Problemet med begreppet "negation" är att det missar att det uppstår kvalitativt nya ting, som inte kan helt förklaras ur det gamla. (Annars skulle det ju inte vara något verkligt nytt!)”
SvaraRaderaJag blir nyfiken vilket är detta ”verkligen nya” som inte kan förklaras av det gamla. Jag uppmanar Hannu att ge några konkreta exempel!
Vänligen
Kenneth Lundgren
Jag gissar att du inte blir nöjd om jag radar upp en massa kvalitativt nya ting, t.ex. molekyler som består av atomer bundna till varandra, organismer som består av molekyler som trotsar entropilagen samt fortplantar sig, hjärnor som blir medvetna o.s.v..
RaderaDu syftar antagligen på påståendet att dessa kvalitativt nya ting inte helt kan förklaras ur det "gamla", det som de uppkommit ur. Eller med andra ord är frågan: är reduktionismen berättigad? Stämmer påståendet att "allt" i princip kan förklaras från den lägsta nivån av verklighet, av elementarpartiklarna och deras beteende beskrivna av fysikens lagar.
Men jag ser det som orimligt att t.ex. de lagar som Marx upptäckte för den kapitalistiska ekonomin skulle - ens i princip - ytterst kunna härledas ur kvantmekanik och relativitetsteori. Fast där kanske du inte håller med mig?
Det finns en teoretisk lockelse hos reduktionismen - den säger ju att allt kan förklaras, och dessutom utifrån enkla principer. Själv ville jag i min ungdom tro på idén att allt består av atomer i rörelse. Men övergav definitivt den tron när jag läste Arnold Ljungdals rätt hegelianska "Marxismens världsbild".
Det man vinner när man överger den lockande reduktionismen är att man slipper determinismen som är en följd av den. Framtiden blir plötsligt relativt öppen och inte förutbestämd.
Marx och Engels hade en bra anledning för sitt avvisande av utopiska ritningar över det framtida socialistiska samhället: det går inte att i förväg (och därmed inte heller i efterhand!) förutsäga hur det kvalitativt nya samhället kommer att se ut (mer än i mycket allmänna drag).
(Vad gäller Badiou och affirmationen, så tror jag inte att man bara ska ersätta Hegels negation med en affirmation. Mao ville ju ersätta den med både affirmation och negation, vilket man kanske skulle kunna också formulera om som varken negation eller affirmation utan något kvalitativt annorlunda, ett språng till något helt nytt!)
Hannu Komulainen försöker diskutera filosofiska spörsmål det är inget fel med det, det är tvärtom lovvärt. De allvarliga samtalen i vår samtid är alltför sällsynta. Risken år också att jag missförstår honom.
RaderaMen att molekyler och att organismer som bygger på dessa skulle upphäva entropilagen är ett överraskade påstående. Även organismer förfaller i slutändan obönhörligt. Att organiska och även sociala strukturer för en tid kan skapa strukturer som för en tid överlever kaoset är inget bevis på evigt liv. Allt förfaller (sönderfaller) utan underhåll ser i våra egna hem. Utan städning ökar oredan, utan reparation blir våra hus ruiner. Alla tidigare kulturer och imperier har gått under men det nya som skapas har inte varit fritt från de gamla. Alltså mitt den generella entropin finns det bubblor av ”stabil” utveckling. Men bara tillfälliga undantag.
Samma är det med livet som är atomer organiserade i organiska föreningar som i sin tur organiserade på ett speciellt vis så att liv uppstår. Men det är klart att på varje nivå uppstår nya motsättningar med sina specifika rörelseformer. Jag tänkte på det då nobelpristagaren i kemi, Ben Feringa, berättade hur han fick idén till sin nanomotor när han hans team studerade receptorer i ögat. De är organiska föreningar som vrider sig om de träffas av ljus och en beståndsdel i vårt synsystem. Då jag var ung vitsade jag om att ”tanken var en elektromagnetisk störning i hjärnan”. Men i princip är både kemi och fysik inblandat i att mentala processer kan pågå. Som Marx skrev "Man kan inte skilja tänkandet från en materia, som tänker.”
Vänligen
Kenneth Lundgren
Jag skrev ett rätt långt svar som Blogger (grrr...) skickade ut i tomma rymden. Det får bli några kommentarer bara i stället...
RaderaJag skrev faktiskt inte att organismer "upphäver" entropilagen, utan att de "trotsar" den! Mot entropilagens "allt förfaller, allt blir mer och mer oordnat" står "lagen om utveckling´" mot allt mer komplicerade företeelser. Paul Davies har skrivit intressanta saker om denna motsättning i sina populärvetenskapliga böcker.
Entropilagen säger (i en modern formulering) ungefär att i varje slutet system kan "oordningen" antingen vara densamma eller växa, men aldrig minska. Men det finns ju inga absolut "slutna system" i vår värld! En liten nätt motsägelse...
Lagens praktiska betydelse minskar förstås inte för den skull - vi kan ju låtsas att det finns slutna system (även om de alltid bara nästan är slutna) och göra våra uträkningar utifrån det antagandet.
Är universum ett "slutet system"? Är m.a.o. "värmedöden" som Marx och Engels bekymrade sig för, oundviklig? Ja, termodynamiken i sig har knappast svar på den frågan.
Den moderna tolkningen av termodynamiken utgår från atomteorin och är statistisk. Det ger upphov till en annan motsägelse: något som statistiskt är osannolikt är ju inte omöjligt, och därför bör entropin i princip någon gång kunna minska istället för att öka! Om entropilagen gäller absolut eller inte, tycks fysikerna vara oense om än idag.
Annars håller jag med om det mesta du skriver. Mentala processer är förstås beroende av kroppar. Men det är en kvalitativ skillnad mellan "materia som tänker" och "materia som inte tänker". Vi vet inte vad den skillnaden är ännu, eller exakt varför evolutionen åstadkommit denna skillnad.