1. Populistiska rörelser stod till vänster fram till andra världskriget. Exempel är de populistiska partierna i USA liksom narodnikerna i Ryssland under senare hälften av 1800-talet. Perons populistiska rörelse är ett exempel på 1900-talet.
2. "Högerpopulismen" uppstod i Frankrike på 1950-talet i och med Poujadismen, ett småborgerligt skattesänkar- och missnöjesparti. Därefter har populismen i västvärlden dominerats av högerpopulismen.
3. Vänsterpopulismen är en mer genuin populism än högerpopulismen, då den kämpar för "folkets" intressen mot de härskande klasserna, medan högerpopulismen demagogiskt bekämpar "eliterna" men i praktiken splittrar folket i den härskande klassens intresse.
4. Högerpopulismen är i sin demagogiska propaganda släkt med fascismen utan att uttryckligen vilja avskaffa den borgerliga demokratin.
5. Alla rörelser som kämpar för "folkets intressen" är inte populistiska. Det gäller t.ex. socialistiska och kommunistiska partier, som har som mål att införa ett annat, postkapitalistiskt samhällssystem.
6. Vänsterpopulismen är antingen uttalat reformistisk (se artikel av Chantal Mouffe) eller så förbigår den i praktiken frågan om samhällssystem (Podemos i Spanien). Därmed är vänsterpopulismen släkt med 1900-talets reformistiska socialdemokrati (som i allmänhet övergav sina socialistiska mål även programmatiskt).
7. I förhållande till rörelser med socialismen som slutmål är vänsterpopulismen idag ett historiskt steg tillbaka till 1800-talet.
8. Frågan är om vänsterpopulismen ändå idag skulle kunna vara ett praktiskt politiskt alternativ till en socialdemokratisk eller kommunistisk vänster som knappt existerar längre. Behövs vänsterpopulism som alternativ till högerpopulismen?
9. Även om det skulle gå att bygga ett vänsterpopulistiskt parti, så skulle det ställas inför svåra problem om det blev så framgångsrikt att det kunde erövra regeringsmakten! Se på Syriza i Grekland, som trots sitt radikala program, vek sig när motståndet från det internationella finanskapitalet blev för starkt, och övergick till att administera den grekiska kapitalismen.
10. Ett alternativ till ett vänsterpopulistiskt parti skulle kunna vara en vänsterpopulistisk enhets- eller folkfront, någonting liknande 30-talets folkfronter. Skillnaden är bl.a. att de hade en mer tydlig och akut fiende, fascismen och att initativet till dem togs av starka kommunistiska partier.
