Kant "bevisar" Guds existens

I "Kritik av det rena förnuftet" vederlade Kant de traditionella gudsbevisen. Argumentationen beskrevs kort i ett tidigare inlägg. Kant ansåg att det inte är möjligt med något "spekulativt" bevis överhuvudtaget, eftersom Förnuftet inte kan nå någon kunskap om det som är utanför den erfarenhet som ges i våra sinnen. I "Kritik av det praktiska förnuftet" håller han fast vid att det inte kan finnas någon teoretisk kunskap om Gud, men vi kan ändå bli övertygade om Hans existens. Kant utgår från moralen istället för från kunskapen.

Vi är medvetna om morallagens existens inom oss, vi är moraliska varelser. Moralen är något som inte ingår i Naturen, utan är beroende av att människan är fri att handla, och alltså på något sätt kan ingripa i naturens kausala ordning. Det här har nog Kant svårt att få att gå ihop. Men han tar sin tillflykt till begreppet ting-i-sig, eller noumena, från "Kritiken av det rena förnuftet". Vi vet inte empiriskt att noumena finns, men vi kan inte heller bevisa att det inte finns. Om det finns, så är det utanför tid och rum. Och då strider inte den fria viljans kausalitet mot den empiriska världens kausalitet.

Morallagens existens förutsätter att vi verkligen kan välja fritt. Där håller jag med Kant. Och därför, säger han, vet vi på ett sätt vi ingår i en översinnlig, moralisk värld vid sidan om den empiriska sinnevärlden. Detta är mycket tveksamt däremot, och hänger ihop med hans syn på kausaliteten som något "a-priori" i erfarenhetsvärlden.

Ett vanligt resonemang, t.ex. hos Dostojevskij, är att moralen bara kan garanteras av Gud. Men det anser inte Kant. Istället är det tvärtom moralens existens, som leder till religionens existens. Resonemanget är ganska subtilt, och inte helt övertygande, men en kärnpunkt är att moralen förutsätter det moralfilosofiska begreppet "det högsta goda". Och Kant menar att det "högsta goda" nödvändiggör att den moraliska människan måste belönas med "lycksalighet" i proportion till sin moral. Och det enda som kan garantera detta är en allvis, allvetande och allgod Gud. Vilket skulle bevisas! Det här känns ju minst sagt lättköpt!

Guds existens är ett "praktiskt postulat", den är en teoretisk sats som inte kan bevisas, men väl motiveras som nödvändig utifrån moralens existens. Detsamma gäller postulaten om den fria viljan och själens odödlighet.

Kants eget "gudsbevis" framstår inte som mer övertygande än de han vederlade, tycker jag. Men filosofiskt intressanta är ett par av de frågor som berörs i "beviset", nämligen om moralens natur är radikalt skild från den "vanliga" naturen. Och frågan om hur man ska förstå viljans frihet - förutsätter den något översinnligt?