I sin senaste bok, "Världen själv" är Ulf Danielsson på filosofiskt stridshumör! "Allt är fysik" är hans inledningsord, vilket är rätt djärvt skrivet även av en teoretisk fysiker.
Men Danielsson är inte en materialist av gale Demokritus slag och polemiserar uttryckligen mot dennes lära om att allt som finns är atomer och tomrum. Snarare sympatiserar han med Aristoteles för vilken fysik behandlade alla objekt i universum, t.ex växter och djur-
Han kallar sig för naturalist och fysikalist, men inser att dagens fysik (ännu?) inte kan förklara allt som existerar. Och speciellt lyckas den förklar medvetandet hos människor och många djur. Det är "första-person-perspektivet", den subjektiva upplevelsen, som är det stora problemet. Han har inget till övers för åsikten hos vissa nutida materialister som Daniel Dennett, vilka anser att medvetandet är en ren illusion. Det är bara fegt låtsas att problemet inte finns.
Om "allt är fysik", så måste ju medvetandet kunna förklaras med fysik. Men här är Danielsson lite oklar, tycker jag, Mäste man kunna förklara medvetandet med hjälp av rent fysikaliska teorier? Eller betyder "allt är fysik" bara att allt består av materia; att det inte finns en Gud och inga själar skilda från kroppen.
Kan Danielsson acceptera att medvetandet är ett fenomen som är "starkt emergent" och därför skulle kunna beskrivas på en högre verklighetsnivå än grundläggande fysik? Han tycks ju inte tro att t.ex lingvistik någonsin kan härleds utifrån lagarna för materiens minsta beståndsdelar.
Idén om stark emergens liknar den dialektiska materialismens tes om att kvalitativt nya företeelser med nya beteendelagar är något som utmärker verkligheten. Kanske är stark emergens något som skulle kunna bidra till en filosofisk förståelse av det märklig problemet med hur kvantmekaniska effekter plötsligt upphör vid en viss mängd mikroskopiska partiklar!?
Danielsson tror inte alls - med rätta, tror jag - på moderna idéer om att robotar någonsin skulle kunna bli medvetna, MaxTegmarks dén om "allt är matematik" sågas också. Men multiversum accepteras - den tycks ju vara nödvändig i rligionskritiken. Ja, t.o.m. tanken att matematik skulle ha en existens utanfför mänskliga hjärnor avfärdas som religiöst.
Något som inskärps gång på gång är att man inte ska förväxla verkligheten med modeller av den, Denna insikt får en överraskande tillämpning i det sista kapitlet med rubriken "Det finns ingen fri vilja", Varken determinismen eller den motsatta åsikten att människan har en fri vilja kan bevisas utan utgår från modeller av världen,
Rubriken är förresten lite överraskande, då ett tidigar kapitel har titeln "Levande varelser är inte maskiner". Jag undrar vad Danielsson anser själv egentligen. Han tror ju inte att människor är robotar - trots att det är omöjligt att bevisa det. Det borde väl räcka som argument för att våra handlingar inte är förutbestämda?
Intressanta är avsnitten om vad som utmärker levande varelser till skillnad från död materia - ännu ett emergent fenomen! Av någon anledning har livet tillägnat sig förmågan att reparera sig självt och består därför av öppna system som hela tiden växelverkar med omgivningen. Medvetanden har av något okänt biologiskt själ utvecklats av levande varelser. Det är en därför en anledning till att maskiner aldrig kan bli medvetna,
