Varför filosofi?

Nu när jag blivit 60 och slutat arbeta, tänkte jag ägna mig mer på allvar åt ett gammalt fritidsintresse, filosofi. Jag var väl ca 12 år, när jag lånade en av Verdandis folkbildande småskrifter från början av 1900-talet, om de stora filosofiska gåtorna. Det var frågor som förhållandet mellan kropp och medvetande, den fria viljan kontra "orsakslagen", m.m..

För några år sen gav f.d. professorn i filosofi, Lars Bergström, ut en sorts motsvarighet till skriften från Verdandi, utifrån dagens förhållanden. Titeln är "Döden, livet och verkligheten". De gamla frågorna står sig väl, visar det sig. Jag tänkte starta bloggen genom att i några inlägg kommentera en del av essäerna i Bergströms bok.

I kapitlen om "Framtidens oundviklighet" och "Handlingsfrihet" tar Bergström mycket tydligt ställning för att framtiden är oundviklig, och att vi inte har någon genuin handlingsfrihet. Det kan han ju mycket väl ha rätt i, och det finns starka argument för tesen. Många fysiker har ju ansett att både det förflutna och framtiden är bestämda genom Newtons eller Einsteins ekvationer, och att tiden är mer eller mindre en illusion. (En religiös variant av denna uppfattning är ju att Gud vet allt som kommer att ske, varför vi knappast kan anses ha en fri vilja.)

Själv säger mig min intuition att jag faktiskt kan välja mellan Aftonbladet och Expressen, vilket förresten är det exempel som Bergström använder. Att jag väljer som jag gör, beror på ett eller annat skäl, men valet är inte påtvingat mig av atomernas positioner och hastighet vid Big Bang, ej heller av några tvingande psykologiska drivkrafter.

Men Bergström har ett till synes starkt logiskt argument för framtidens oundviklighet: "Om något är sant är det alltid sant. Härav följer då också att sanningar om framtiden är sanna redan nu." Detta känns chockerande och något att fundera på - kan man verkligen på logisk väg bevisa en deterministisk världsuppfattning? Själv är jag nog beredd att i så fall förkasta logiken...