Det finns ett par intervjuer på Robinsons youtube-kanal om panpsykismen som filosofisk riktning med filosofen Philip Goff. Se bl.a. här. De tre huvudsakliga riktningarna när det gäller kropp och själ-problemet brukar vara materialism, idealism och dualism. Goffs variant av panpsykism skulle jag nog vilja föra in under idealism-paraplyet. Men han har en del intressanta invändningar gentemot materialismen, så jag skulle inte vilja avfärda honom helt som idealist.
Materialismen, eller "fysikalismen", som Goff kallar den hävdar att det materiella kommer först och att det mentala är en en produkt av det, ett s.k. emergent fenomen. Den vanliga varianten av den dialektiska materialismen är ett exempel på detta. Goff menar att det är tvärtom, att det är det mentala som kommer först. Där är han helt klart en idealist. Han hyllar dessutom Bertrand Russels "neutrala monism", som var en förklädd idealism.
Men Goff är enligt min mening också dualist, därför att han skiljer så skarpt mellan det fysiska och det mentala. Han är kritisk mot dualismen hos Descartes som skrev om två helt olika "substanser", det materiella och det mentala, vilka existerar parallellt med varandra men ändå påverkar varandra.
Goff betraktar Galilei lite som en skurk, som visserligen startade den naturvetenskapliga revolutionen, vars resultat Goff helt accepterar, men som förkastade det subjektiva som icke-tillhörande den fysiska världen. Ljud och färger fanns inte objektivt utan var enligt Galilei "sekundära kvaliteter" vilka uppstår i hjärnan. Det vetenskapen ska ägna sig åt är endast det som kan beskrivas kvantitativt. Men det är dags enligt Goff att acceptera det subjektivas existens. Det går inte att förklara det subjektiva med hjälp av matematikens ekvationer. Så långt tycker jag man kan hålla med honom.
Den Goffska panpsykismen hävdar att de partiklar som materien består av har psykiska egenskaper, rudimentärt medvetande och en rudimentär vilja. Jag har ju också varit inne på sådana tankar. Men jag tror att det som fysiken utifrån beskriver som "krafter" kan ha ett "förstapersonsperspektiv". Varje fall organismer på en låga utvecklingsnivåer kan med rätt stor säkerhet sägas ha sådana primitiva medvetanden. Hur det är med atomer är betydligt mer hypotetiskt förstås. Och vi lär aldrig få veta om det är så. Men denna form av panpsykism tror jag mer på än Goffs idealistiska variant.
Goff erkänner att det finns en del problem med panpsykismen. Hur uppstår t.ex. det mänskliga medvetandet, som ju är knutet till en hel kropp med biljoner med celler? Men detta s.k. kombinationsproblem borde vara lättare att lösa så småningom om man behåller fysikens och biologins tredjepersonsperspektiv som grund.
I Goffs senaste bok spekulerar han bl.a. om hela universum har ett medvetande och ett mål! Spännande tanker, som jag hoppas återkomma till-
Men varför dualism? Jämför med panteismen eller panenteismen! Det är idén, att Gud är ett hav av medvetande, som är allt. Himmelshavet i egyptisk mytologi är ett exempel. Dess gud, Nun, är identisk med sitt hav. Han skapar allt genom att vara det. Jag är, Jahvé. Materien kan då ses som en aggregationsform av medvetandet. Medvetandet liknas och liknar vatten, som har ånga och is bland sina former. Nun är den som ser. Han är observatören i kvantfysiken. Han är, den som förverkligar allt, inklusive Schrödingers katt. Enligt Koranen har Gud skapat människan av en droppe. Och Nun, Djupet, omnämns i Bibeln: ”Josua, Nuns son”, upprepas det ständigt i GTs äldsta delar. Josua betyder ”Gud frälser” och är det hebreiska namn, som i NT översätts till det grekiska namnet Jesus. Den i debatten viktige Ludvig Jönsson var förespråkare för panenteismen. Han behövde ibland polisbeskydd, när han predikade i Storkyrkan.
SvaraRaderaJag blev anonym i mitt inlägg
SvaraRaderaNu har jag fått ordning på min iPad. Panenteismen innebär, att tinget i sig är medvetande. Om vi inte vet något om tinget i sig, beror det på att droppen inte kan omfatta Havet. Men vi kan se och få erfarenhet av den värld, som Havet av medvetande skapar genom att vara den. Då beskriver vi den - gudahavets fysiska varande. Den är ingen idealistisk avspegling! Världen är verklig! Vad medvetande är kommer vi droppar av det dock aldrig att veta. Kalla det Gud och du kommer i konflikt med de flesta religiösa.
SvaraRaderaDet som jag har svårt för med panteism och liknande idéer är att de utgår från att bakom mångfalden i världen finns en enhet, t.ex. Gud. Jag kan inte se att det finns tecken som tyder på det. Men jag tror inte heller på en "dualism" för vilken det finns TVÅ grundläggande principer, som exempelvis materia och medvetande.
RaderaDen monistiska panpsykism jag lutar åt är att alla oändligt många partiklar som världen består av, var och en har ett rudimentärt medvetande och en rudimentär fri vilja.
Den ehet som finns består i att dessa partiklar interagerar med varandra och bildar konglomerat med mer avancerade medvetanden och viljor. Men jag tror inte att det finns några fritt flytande medvetanden oberoende av "materia". (Men jag antar att panteister skulle protestera mot att det är det som de anser...)