"Den cartesianska teatern" och medvetandet.

Det är lätt att bli förbannad när man läser Daniel C. Dennetts "Consciousness explained", för det man får, är inte en förklaring utan snarast en bortförklaring av medvetandet. Ändå finns det en del tankar i boken som det kan ligga något i, tror jag.

Dennett går till hårt angrepp mot idén om den "cartesianska teatern", vilken han anser även många materialister fallit för, bara i en materialistisk variant. Tanken är att efter att hjärnan bearbetat klart alla signaler från från sinnesorganen så skickas allt till ett speciellt ställe, där en iakttagare, jaget eller en central hjärnmodul, observerar en "teaterföreställning" som föreställer skeendena i omvärlden. Dennett påstår att varken iakttagaren eller teaterföreställningen existerar!

För Dennett är föreställningen om den cartesianska teatern lika orimlig både i Descartes variant, där teatern är mental, som i den materialistiska varianten, där den försiggår i en beståndsdel av hjärnan. Och visst verkar den tanken på en inre teater konstig på något sätt. Inte bara för att vi ju faktiskt inte upplever att vi passivt betraktar en pjäs, utan att vi då och då hoppar upp på scenen och aktivt deltar i den. Om vi sparkar på en boll så tycker vi oss sparka på en riktig boll och inte på en bild av en boll som finns i vår hjärna.

Det berättigade i Dennetts kritik, som jag ser det, är att man måste ifrågasätta den nära tillhands liggande bilden av medvetandet som en sorts behållare. Det är svårt att tänka sig våra föreställningar som något annat än rumsliga eftesom de är föreställningar om något rumsligt. Descartes själv ansåg att det mentala inte är rumsligt, så beteckningen "cartesiansk teater" är nog orättvis mot honom. Det är svårt att tänka sig hur alternativet till denna falska rumsliga bild ska se ut.

Dennets alternativ är hans teori om "Multiple Drafts". Men den handlar inte om hur vi ska förstå den medvetna upplevelsen, utan om hur hjärnan delar upp arbetet bland ett antal "specialister". Men resultatet av deras arbete sätts inte samman till en helhet och presenteras för varken medvetandet eller någon central hjärninstans. Det stämmer förstås att det mesta av dessa resultat inte blir medvetna, utan används t.ex. för att skicka signaler direkt till musklerna. Men hur ska man förstå den delen av resultaten som blir medveten? Jag håller med om att teorin om den cartesiska teatern är skum. Men Dennett ser inte att det behövs någon förklaring, för han tycks helt enkelt förneka att vi har subjektiva upplevelser.

Den andra teorin han har om medvetandet (som ju i och för sig inte finns...) är intressantare, nämligen att vårt ganska moderna behov av att resonera i flera steg, fått det naturliga urvalet att ovanpå hjärnans massivt parallella hårdvara skapa mjukvara, en "virtuell maskin" som efterliknar beteendet hos våra datorer, som de sett ut sen 40-talet. Det skulle ju bl. a. förklara varför vi tänker så förbaskat långsamt... Dennett har faktiskt en poäng i att man för att förklara medvetandet måste utgå från något som inte är medvetet.