torsdag 3 oktober 2013

"Determinantan" av Leon Rappaport

 "Determinantan" är något så ovanligt som en filosofisk avhandling i romanform. Eller en roman som handlar om personer som grubblar över filosofiska problem.

Det bästa sättet  att läsa denna bok kan vara att strunta i de filosofiska spekulationerna om "determinantan", och istället se den som en skönlitterär beskrivning av Polen på 1920-talet - romanen är översatt från polskan. Marxisten har en del att hämta i skildringen av den högborgerliga miljön med konflikter mellan industri- och bankkapital. För den psykologiskt intresserade finns beskrivningar  av freudianskt slag om sexualdriftens styrka hos huvudpersonerna. 

Det tycks som om denna konventionella skönlitterära nivå, för författaren är menade som illustrationer till den filosofiska tesen om en modellvärld som förklarar även de mest triviala av människans beteenden.

Hur ska man förstå de estetiska känslorna som matematiker och teoretiska fysiker beskrivit inför till synes rent logiska och förnuftsmässiga upptäckter? Det är en utgångspunkt för författarens undersökning av den mänskliga handlingens natur. De handlingar det gäller består dels av den vetenskapliga verksamheten men också av dagdrömmeriet liksom vardagslivets alla intriger och maktspel. De senare har sin grund i att våra samhällen kan förstås som "ojämviktssystem", där det gäller att hävda sin position och helst förbättra den.

"Sinnesförnimmelser är reaktioner på ting; den intellektuella känsligheten är en reaktion på relationer mellan ting."

Begreppet "medvetande" sätts inom parentes, och betraktas av författaren som oanvändbart. Men i själva verket är det nog en förklaring av just detta gäckande medvetande som författaren är ute efter. Och det tror han kan bara göras genom att utgå från det som inte är medvetande, t.ex. retningar och reflexer.

Till skillnad från djuren som reagerar instinktivt på retningar genom det "primära signalsystemet", så har människan tillgång till ett "sekundärt signalsystem", språket. Men har vi verkligen förklarat språket om vi säger att vi signalerar till varandra, visserligen med ett nytt verktyg, språket? Kan förståelse reduceras till en signal?

Som matematiker och teoretisk fysiker är det inte förvånande att Rappaport hittar sitt sätt att förstå medvetandet utifrån hur den naturvetenskapliga praktiken fungerar. Denna arbetar ju med att utforma teoretiska, matematiska modeller med förmåga att förutsäga resultaten av empiriska experiment. När resultaten överensstämmer med modellens förutsägelser så säger vi att modellerna är - åtminstone preliminärt - "riktiga" och att de "förklarar" den fysiska verkligheten.

Modellen för människans handlingar kallar Rappaport för "determinantan". Denna bestämmer, determinerar, nämligen beteendet. Men kan det stämma? Är inte modellen en beskrivning snarare av regelbundenheter, "lagar" hos våra handlingar. Bestämmer vi inte själva dessa medvetet med hjälp av fria val?

Men det sägs också av författarens språkrör att det som är utmärkande för människan är skapardriften, som framträder tydligast hos vetenskapsmannen, målaren, musikern och poeten, men den finns också hos den "vanliga" människan med i förkrympt och sublimerad form, t.ex. hos den maniska samlaren och i dagdrömmarna.

"Den mellanindividuella aktiviteten har mening och är ändamålsenlig endast ur individens synpunkt. Ur alla människors synpunkt tycks dess mening vara svår att uppfatta." "Helheten av  de mellanindividuella aktiviteterna, som förbrukar enorma mängder mänsklig skapande kraft, energi och ansträngning, tycks från samhällets synpunkt vara ett meningslöst slöseri." "...denna mystiska makt"  ... "- denna kraft är människans på avvägar förlorade, vilsegångna skapande instinkt - determinantan."

Är denna filosofi författarens eller en av huvudpersonernas, kan man fråga sig. Och vad är egentligen determinantan - är den en modell eller existerar den som en kraft? Det tycks inte som om författaren bestämt sig.

Själv skulle jag säga att Rappaport har rätt i sin misstanke att det finns inte bara en utan flera slag av "determinanta", som bestämmer människans beteende i stort.  Människan är både en biologisk och en samhällelig varelse. Modellerna i "Kapitalet" t.ex. har högt förklaringsvärde på den ekonomiska nivån, men jag tvivlar på att Rappaports abstrakta ojämviktssystemsmodell på den individuella, psykologiska nivån kan ge så mycket mer än en illusion av förståelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar