fredag 27 mars 2009

Materialism och idealism

Materialism och idealism är sen gammalt två motsatta sätt att se på verklighetens natur. Grovt sett går det förra ut på att allt består av materia, och det senare att allt är andligt eller mentalt. Renodlad materialism och idealism är "monistiska" synsätt. Verkligheten har en och endast en natur.

Det är ändå inte lätt att dra en skarp gräns mellan materialism och idealism. Den dialektiska materialismen inom marxismen erkänner t.ex. båda typerna av fenomen, men anser att materien är det primära och att det mentala inte kan existera utan en materiell grund.

Idealister kan delas in i subjektiva och objektiva. För äkta ideliaster är det som vi uppfattar som materia också något andligt, men en "grövre" form av ande. Extrema subjektiva idealister är solipsister - det enda som existerar är mina egna tankar och upplevelser. Berkeley var inte lika extrem - Gud finns och är upphovet till våra mentala fenomen. Den objektiva idealismen representeras av t.ex. Platons lära om idévärlden och Hegels om den Absoluta Anden.

En dualist anser att det finns både materiella och mentala fenomen. Den dialektiska materialismen kan ses som en svag form av dualism. Kant kan ses som dualist, även om han kallade sig för transcendental idealist. Han erkände ju att "tinget-i-sig" existerar oberoende av det subjektiva, även om det är ovetbart.

Descartes däremot stod för en stark form av dualismen, där materia och ande betraktas som två väsensskilda "substanser". Materians kännetecken är utsträckning i rummet och det mentalas är tänkande i tiden. Det blir då svårförståeligt hur dessa två helt olika substanser kan påverka varandra. Descartes föreslog att denna växelverkan sker i tallkottkörteln, men fick inga anhängare på den punkten.

Den mest kände materialisten är nog Demokritus, som ansåg att det enda som existerar är atomer och tomrum. Själen består också av atomer, men speciellt lätta och fina. Vilket väl betyder att han i verkligheten också stod för en svag form av dualism?

Det är nog inte många materialister som helt förnekar det mentalas existens. Även om man påstår att det mentala är en illusion, så kommer man väl inte ifrån att illusioner själva är något mentalt...

"Hjärnan utsöndrar tankar på samma sätt som njurar utsöndrar urin" var det en materialist som skrev. Men vad är tankar? De kan inte vägas eller mätas, så de tycks inte vara materiella. I så fall vad? En märklig idé är att de är "epifenomen", en biprodukt av det materiella utan förmåga att påverka det materiella. Men vad är en tanke? Och är det inte uppenbart att våra mentala beslut påverkar vårt handlande?

Det cartesianska problemet om förhållandet mellan kropp och själ kvarstår alltså. Men hans beskrivning av de två "substanserna" är tvivelaktig. Nästa inlägg handlar om begreppet materia.

16 kommentarer:

  1. Tackar! Håller på att skriva en uppsats inom filosofin med rubriken "Hur hänger verklighetsuppfattningar som materialismen och idealismen ihop med hur vi får kunskap?" och lärde mig mycket här.
    Är inte ett dugg insatt i ämnet men tycker det är intressant. Tycker dock att frågan är väldigt luddig. Skulle du kunna försöka förklara lite enkelt hur man FÅR kunskap inom de båda inriktningarna, eller har jag uppfattat frågan fel. Skulle vara ytterst tacksam för snabbt svar.
    /G

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Det finns traditionellt två huvuduppfattningar om hur man får kunskap. Du kan titta här: http://filosofifunderingar.blogspot.com/2009/08/empirism-och-rationalism.html
    Empirismen förknippas mer med materialismen och rationalismen med idealismen. Men alla kombinationer är möjliga!

    SvaraRadera
  3. Hej, vad anser en idealist att du är du trots att tiden går och du förändras så mycket?

    SvaraRadera
  4. Jag skulle nog tippa att vissa idealister skulle anse att jag är dualist. Men själv vill jag nog kalla mig dialektisk materialist numera. Och det är inget som ändrats på minst ett halvår...

    SvaraRadera
  5. Är det någon som har mer koll på Berkeleys argument och åsikter kring den subjektiva idealismen? Hör gärna av er på marrren@hotmail.com!

    SvaraRadera
  6. Hej! Tack för ett juste inlägg i ämnet. Jag blev visare! Jag vill här koppla ihop materialismen med den skenbara lyckan. Många tycks tro att att vara materialistiskt välbärgad är det samma som lycka. Titta här, en fin liten fantastisk artikel på en blogg jag hittat på föreningen Duga´s hemsida i Göteborg. http://www.duga.se/blogg-5835821

    Kalle

    SvaraRadera
  7. Hej, Är någon av de mer rimlig än de andra? varför då?

    SvaraRadera
  8. Om vi prata om verklighetsuppfattning*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är anhängare av en form av materialismen som brukar kallas den dialektiska materialismen. På följande blogg, under kategorin filosofi, finns 20 filosofiska dialoger som försöker beskriva vad jag uppfattar som skillnaden mellan den dialektiska och den äldre, mer "mekaniska" materialismen:
      http://hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#category4

      Dialog nr 3, har dessutom överskriften "materialism och idealism":
      http://hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post18

      Radera
  9. Hej!Fint skrivet :)

    SvaraRadera
  10. Mycket bra skrivet! Jag undrar om Hume skulle ses som materialist eller idealist och varför? Vore tacksam för svar :)
    /Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en lite knepig fråga!

      Hume utgick från John Locke som man nog kan säga var en (vacklande) materialist. Locke betonade sinnesintryckens roll, men han ansåg också att det finns en materiell yttervärld som orsakar dessa sinnesintryck, vilket ju är ett kännetecken på materialism.

      Hume däremot var skeptiker - det finns inga bevis för att det skulle finnas någon sådan orsak till sinnesintrycken, så man kan väl säga att han lutade mer mot idealismen än mot materialismen. Hume betonade ännu mer än Locke att sinnesintrycken är det enda vi kan veta något om. Och sinnesintrycken är inte materiella utan de är "idéer".

      Biskop Berkeley i sin tur utgick från Humes - som jag tycker idealistiska misstag - och utvecklade en fullfjädrad idealism.

      (Även om Hume filosofiskt var skeptiker så var han det knappast i privatlivet, utan han lär ha levt ett angenämt liv på sin klubb... Han "satte då parentes" kring sina teorier, vilket han erkände själv.)

      Betrand Russells "Analysis of Mind" har en liknande uppfattning som Hume, och utgår från sinnesintrycken eller "sensationerna", men han ansåg att dessa är något tredje, som i vissa situationer framstår som psykologiska fenomen, i andra som materiella. Hans "monism" i den boken var varken materialism eller idealism enligt honom själv. (Russell har skrivit en intressant vederläggning av idealismen, som du kan googla på. Då hade han lämnat sin "neutrala monism".)

      Ernst Mach hade liknande idéer som Russell, som ingen mindre än Lenin gick till våldsamt angrepp mot i boken "Materialism och empiriokriticism", som är läsvärd för den som undrar om det går att dra en skarp gräns mellan materialism och idealism.

      (Du kan söka här på alla dess herrar, som jag skrivit om vid flera tillfällen.)

      Radera
  11. · Vad är idealism och materialism? Hur ställde sig Platon och Aristoteles till detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får väl läsa inlägget och kommentarerna. Och i sökfältet till vänster kan du söka på Platon och Aristoteles.

      Radera
  12. hur kan materialismen ”bevisa” att din hand existerar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om någon på allvar tvivlar på att hans hand existerar trots att han har den kvar, så tror jag inte det hjälper att be en filosof om bevis. Då är det nog läge att gå till en psykiater.

      Allvarligt talat, så är jag själv inte intresserad längre av frågor som filosofiska skeptiker ställt för att förvirra människor. Det finns så många allvarliga, verkliga problem att lösa...

      Radera