Materialism kontra idealism 1

Jag har insett att sedan min artikel i mars 2009, har min syn denna fråga ändrats något. En skillnad är att jag numera inte ser "problemet" med medvetandets existens som så intressant längre. En anledning kan väl vara det faktum att även "lägre" stående biologiska organismer visats ha ett medvetande. Att förstå hur medvetandet uppstått under evolutionen är en vetenskaplig fråga och inte en filosofisk, vilket jag förresten kom fram till redan då. 

Den stora frågan är i stället den, som sysselsatte Platon: idéerna. För idealisten existerar idéerna före och skilda från den fysiska verkligheten. För den dialektiske materialisten är det tvärtom. Men de dialektiska materialisterna har inte låtsats om hur häpnadsväckande det är att det finns två typer av verkligheter: den fysiska verkligheten och tankarnas. Marx pratar t.ex. i sin jämförelse av binas och människan som arkitekter, om att människan först konstruerar ett hus i sitt huvud innan han bygger det i verkligheten. Han var tydligen så rädd för att framstå som idealist att han inte kunde skriva att arkitekten konstruerar huset först i tanken. Idéerna, begreppen, tankarna, teorierna återspeglar den yttre verkligheten. Men bara som resultat av en kreativ konstruktionsprocess. Vilket inte betyder att det handlar om fiktioner, eller att alla teorier skulle vara likvärdiga, varken falska eller sanna. 

Filosofer kan ställa bra frågor, men de kan inte själva besvara dem. Det är vetenskapernas uppgift att testa hypoteser. 

Aristoteles föreslog tio kategorier, grundläggande begrepp, för att beskriva verkligheten. Begreppen plats, tidpunkt, orsak, verkan och relation hänger kvar idag. Kant övertog rubbet i sin "Kritik av det rena förnuftet". Skillnaden var att han såg dem inte som "metafysiska", utan som "logiska" begrepp. Kategorierna talar om hur vi måste tänka oss verkligheten, inte hur den är i sig. Det finns ingen anledning att utan vidare acceptera det påståendet!

 Hegel införlivade däremot i sin Logik de nyare begrepp som historiskt utvecklats av filosofer och vetenskapsmän fram till hans tid. Motsatserna "väsen" och "sken" är ett exempel. De moderna kraftbegreppet ett annat. Hans projekt var att visa hur begreppen "logiskt" leder från det ena till det andra. "Varat" leder till "intet", vilket leder till "blivandet". I själva verket är det förstås Hegel, tänkaren, som gör dessa övergångar och inte Tanken själv, eller Anden, som han påstod. Marx tyckte att dessa "logiska", superidealistiska, utläggningar av Hegel var en hjälp för honom att skriva Kapitalet. Man skulle kunna jämföra med de kristna kyrkofäderna, vilka behövde utnyttja avancerad grekisk filosofi för att utveckla en teologi för den nya religionen! Man tager vad man haver!

 Evald Ilyenkov föreslog att de sovjetiska filosoferna skulle slå sig ihop och göra en materialistisk version av Hegels logik. Några sådana försök gjordes nog inte. Men det hade varit ett gigantiskt företag, vilket inte heller i motsats till Hegels skulle kunna ta slut någon gång. Det skulle ju behöva vara en kritisk genomgång av grundbegreppen i alla vetenskaper! 

Slutligen ett par ord de aristoteliska kategorierna plats och tidpunkt, vilka senare förvandlades till de abstraktare begreppen rum och tid. Newtons fysik byggde på att rummet och tiden är "absoluta", medan Einstein förenade dem i ett begrepp, rum-tiden. Liknande förändringar har skett med kategorierna orsak och verkan, vilka förenats i begreppet växelverkan. (Egentligen bands de samman redan i Newtons "dialektiska" tredje rörelselag, enligt vilken varje kraft motsvaras av en lika stor motriktad kraft.)