"The Young Hegel" av Georg Lukacs beskriver hur den unge Hegel utvecklades till den mogne Hegel, vars filosofi utgör den höjdpunkt inom filosofin som inte kan överskridas av det borgerliga medvetandet. Jag misstänker att en sådan nivå säkert hade kunnat nås på en annan väg än Hegels (t.ex som en utveckling av upplysningsfilosofernas "mekaniska" materialism) men Lukacs påstår att det var tvunget att vara en idealistisk filosof för att uppnå denna höjdpunkt. Men det är intressant att följa Lukacs beskrivning av hur specifikt Hegel nådde fram till denna andliga topp.
I förra inlägget var jag förvånad över att just en idealistiskt filosof hade utvecklat en metod, som Marx och Engels på ett enkelt sätt kunde använda i sin materialistiska och socialistiska historieuppfattning. Men det var inte så enkelt som att Hegels dialektik var en samling formler eller "dialektiska lagar", som kunde övertas av marxister.
Att "kvantitativa förändringar kan leda till kvalitativa förändringar" är en sådan "lag", som brukar åberopas. Det hegelianska "negationens negation" har varit mer kontroversiellt och förkastades också av sovjetiska filosofer. Med viss rätta, för "negation" hänger nära ihop med innehållet i Hegels idealistiska teori, där det är begreppen som negeras till nyare, högre begrepp.
Ett av Hegels favoritbegrepp, "alienation", Enttäuscherung på tyska, användes flitigt även av Marx innan han blev mogen marxist, men detta begrepp som noga analyseras av Lukacs hänger också intimt ihop med Hegels idealism. ("Alienation" var populärt bland nyblivna Marxentusiaster på 70-talet.)
Lukacs argumenterar för att Hegels filosofi var från första början utpräglat historisk. Hegel beskrev de samhälleliga förändringarna och utvecklingen till högre samhällsformer. Han såg också hur förändringarna ibland sker gradvis och ibland med språng, revolutionärt. Jag tror att det är detta som är den "dialektik" som Marx övertog från Hegel, inte i första hand detaljer som "kvantitetens övergång i kvalitet". Att vatten fryser till is vid en viss temperatur är inte så relevant för samhällets historia...
Enligt Lukacs var Hegel faktiskt länge ointresserad av filosofi! Den brådmogne unge mannen var mer intresserad av politik. Han var liksom många intellektuella på den tiden, djupt missnöjd med tillståndet i det feodala efterblivna Tyskland, splittrat i en massa små furstendömen.
Idealtillståndet för honom var demokratin i det antika Grekland. Han var därför en varm anhängare av den franska revolutionen, som han trodde skulle föra med sig en återgång till det antika, humanistiska idealtillståndet där människan fritt kunde utveckla alla sina förmågor,
Med tiden insåg Hegel att hans vision inte var realistisk. Det går inte att gå tillbaka till ett tidigare utvecklingsstadium. Tragiskt nog för det var på många sätt var mer tillfredsställande än den splittrade och isolerade, egoistiska människan som industrialismen hade skapat. Han var medveten också om polariseringen mellan rika och fattiga i de moderna industrialiserade länderna.
För att förstå det existerande (kapitalistiska) samhället studerade Hegel noga de brittiska ekonomerna, speciellt Adam Smith. Precis som Marx gjorde senare!
Smith hade ju tryckt på arbetets avgörande roll i ekonomin, och det införlivade Hegel i sin filosofi. I "Andens fenomenologi" beskrev Hegel hur det är den producerande slaven och inte den konsumerande Herren som står för alla civilisatoriska framsteg!
Som synes fanns det uppenbara likheter mellan innehållet i Hegels och Marx teorier. Men ändå var Hegel hela sitt liv filosofiskt sett idealist, medan Marx blev materialist.
Hegels teorier är på sätt och vis "nästan" materialistiska. Det tror jag i grunden beror på att en idealistisk filosof som vill säga något betydelsefullt om verkligheten måste hämta sina idéer just ur denna verklighet, och så till vida tvingas han i praktiken vara "materialist".
Nästa avsnitt kommer att handla om skillnaden mellan idealism och materialism. Dessa två filosofiska grundtyper är ju rakt motsatta varandra så hur kan de samtidigt i fallet med Hegel och Marx vara så lika?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar