Lena Andersson kritiserar i Axess magasin, novembernumret 2023, den numera rätt vanliga idén på högerkanten att koranbränning ingår i yttrandefriheten. En del vänsterskribenter har t.o.m. anammat den idén! Hon har en del goda argument för sitt avståndstagande, vilket jag delar, men hon har även en del resonemang som man kan kritisera. De senare hänger ihop med hennes radikala liberalism, vilken hon grundar, inte bara John Lockes teorier, utan uttryckligen på den extremliberale ekonomen Murry Rothbard.
Hon skriver att hon instämmer i Rothbards åsikt, att det mer eller mindre är självklart att "alla friheter naturligt och logiskt måste vara underställda äganderätten". Lena Andersson utgår då från John Lockes tvivelaktiga idé att människans frihet har sin grund i att hon "äger sig själv". Äganderätten till de materiella ting man har, följer av detta eftersom dessa på något sätt hör ihop med en själv. Det man bearbetar från naturen genom sitt arbete, äger man också naturligen, enligt Locke. Som den liberalismens filosof han var, såg gick Locke vidare från detta och försvarade kapitalistens rätt till resultatet av den anställdes arbete. Marx var väl den förste som visade varför Locke hade "rätt" logiskt men fel ekonomiskt.
För Lena Andersson är det naturligt att Bonniers "yttrandefrihet" inte får inskränkas av Staten. Hon ställer sig inte frågan om inte Bonnier genom sina tidningar har en större yttrandefrihet än de som bara kan sprida sina åsikter via sociala media. Förutom yttrandefriheten finns väl också "yttrandemakt", hur stor påverkan olika personers yttranden kan ha= För Lena Andersson tycks endast styrkan i ens argument ha någon kraft.
En annan tveksam idé är att totalt skilja mellan "materia" och "yttrande". Yttranden har enligt henne inga direkta verkningar. Det har endast de materiella handlingar som yttrandena kan leda till. Där är hon lite naiv, tycker jag. Uppmaningar till mord är av goda skäl straffbara handlingar!
Det ligger ändå någonting i hennes resonemang om människans frihet. Allt som är tillåtet är inte rekommendabelt. Det finns ett område mellan det förbjudna och det påbjudna där samtalet om det rätta måste ha sin plats. Fast vissa frågor kan väl inte enbart lösas genom intellektuella diskussioner? Till exempel frågan om vem som ska äga produktionsmedlen?
Lena Andersson har rätt i att yttrandefriheten inte är helig. Men det beror inte på att äganderätten skulle stå över den. Som om den skulle vara helig. Yttrandefriheten är nyttig för att den den tjänar vissa klassers intressen. Den tidiga bourgeoisien behövde yttrandefriheten i kampen för att avskaffa feodaladeln. Dagens bourgeoisie är numera mer inställd på att undergräva den. Arbetarklassen behöver den, men har efter tidigare revolutioner inskränkt och t.o.m. tillfälligt avskaffat den (- under för lång tid har det senare visat sig...)
