Emergens och determinism

Det finns olika sätt att se på vad emergens är för något. Ett sätt är att kvalitativt nya företeelser uppstår helt oförklarligt. Det är så Karl Popper tycks se på medvetandets uppkomst hos biologiska varelser.

Det sätt som jag föredrar att se på emergens är det dialektiska synsättet hos Hegel och Marx, där den nya egenskapens uppkomst kan förstås genom att undersöka vad som sker hos "det gamla". Detta låter ju väldigt abstrakt, men i varje särskilt fall måste man kunna ge en konkret beskrivning av vad som händer.

Man kan grovt dela upp världen i olika nivåer, vilka beskrivs av fysik, kemi, biologi, sociologi och psykologi. Dessa nivåer beskriver kvalitativt olika egenskaper hos verkligheten, och nivåerna lyder under olika specifika lagar.

Det "stoff" som världen, dvs alla nivåerna, består av, beskrivs på den fysikaliska nivån. Det finns ingen annan "materia" än atomer och fält. Men de fysikaliska lagarna som beskriver detta stoff beskriver inte beteendet på alla nivåer. Det skulle de göra om dessa lagar vore deterministiska. Men eftersom de inte är deterministiska finns det utrymme för nya lagbundenheter på högre nivåer, som kan återverka på beteendet på fysikens nivå utan att detta för den skull skulle strida mot de fysikaliska lagarna.

Det har länge funnits en dröm inom fysiken om en "final theory", som skulle innebära att allt  skulle kunna reduceras till fysik - i princip. I praktiken erkänner man att det är omöjligt av beräkningstekniska skäl, utom i några enkla fall. Idén kan nog betraktas som en from förhoppning, i dag i varje fall. Multiversumteorierna är ett uttryck för detta.

Uttrycket "causal closure" innebär i medvetandefilosofin att man för att förklara vad det än vara må, så behöver man aldrig gå utanför den fysiska nivån. Om det vore så, så skulle t.ex. Darwins teori om utveckling och arters uppkomst vara obegriplig. Men begrepp som anpassning och funktion är nödvändiga om vi ska ha en chans att förstå medvetandets uppkomst.