Kaffe och filosofi

Jag var för först gången igår på ett filosofikafé. Den främsta anledningen till att jag gick dit var att Jonna Bornemark skulle presentera Edmund Husserls filosofi, som jag försökt begripa, men aldrig lyckats förstå. Här följer min tolkning av Jonna Bornemarks tolkning av Husserls s.k. fenomenologi.

Husserl ser sig som vetenskapsman, men är originell genom att anlägga ett "förstapersonperspektiv" på allt (och glider därigenom elegant undan de metafysiska frågorna om jaget och medvetandet). Han beskriver hur världen ter sig för oss, fenomenen, och "sätter en parentes" kring de filosofiska frågorna om verklighetens natur.

Han intresseområde var humanvetenskaperna, där han haft ett stort inflytande. (Och förmodligen är väl hans tänkande mer tillämpbart där än i naturvetenskaperna, där "förstapersonperspektivet" hålls kort.)

Under en senare fas av sin filosofiska utveckling ägnade sig Husserl åt att undersöka relationerna mellan olika individers upplevelse av världen.

Det jag ställer mig skeptisk till är dels hans program, att en noggrann beskrivning av hur jag uppfattar världen, egentligen kan tillföra så mycket jämfört med vad de empiriska vetenskaperna kan komma fram till. Dels har jag en känsla av att när man börjar jämföra sina egna upplevelser med andras, då har man redan tagit ställning i väsentliga filosofiska frågor. Exempelvis att det finns något verkligt utanför mig själv, och att de också,om de är människor, har "medvetanden". Varför inte erkänna det då? Men jag kanske har missuppfattat hans filosofi ändå...

För övrigt var filosofikaféet en trevlig form av samtal där enighet inte är målet utan dialogen. Lustigt nog rörde sig samtalet ganska mycket om objektiviteten hos två koppar på bordet och talet två (se mina två tidigare inlägg om talens existens).

Det blir säkert fler besök för min del. Här hittar man http://www.filosoficafe.se vårens program.