Innan jag börjar beskriva innehållet i Lukacs bok "The Young Hegel", så tänkte jag ägna ett avsnitt åt att förklara varför jag tycker att bokens ämne är intressant.
Boken skrevs 1938, men kom inte ut förrän 1948 på grund av kriget. Den fullständiga titeln är "The Young Hegel / Studies in the Relations between Dialectics and Economics".
Lukacs var ju marxist, och därmed dialektisk materialist, men samtidigt en stor beundrare av den store idealistiske filosofen Hegel. Det är förbryllande, liksom det faktum att det finns ett så nära faktiskt samband mellan marxismens filosofi och den hegelska "absoluta idealismen".
Hegel ansåg att historien handlar om Världsandens utveckling till en högsta nivå, som - mer eller mindre utsagt - nåddes i och med hans egen filosofi. Vad i all sin dar kan det ha att göra med Marx och Engels "historiska materialism"?
Ett hävdvunnet sätt att se på relationen mellan Hegel och Marx, är att Marx tog över Hegels "dialektiska" metod , men bytte ut innehållet. Marx beskrev själv det som att han ställt Hegels dialektik på fötterna, eftersom den stod på huvudet. Men vad är "dialektik"?
Lenin tog sig tid från revolutionens plikter och studerade Hegels "Logik". Han gick så långt så att han skrev att "under ett halvsekel hade marxisterna inte studerat Hegels filosofi, och följaktligen hade de inte helt förstått Kapitalet - speciellt inte första kapitlet".
Men det låter märkligt att det skulle kunna gå att så behändigt separera undersökningens metod från dess resultat! Varför kom i så fall inte Hegel fram till samma slutresultat som Marx?
Inte överraskande visar Lukacs i den 568 sidor tjocka luntan, att relationen mellan Hegel och Marx var betydligt mer komplicerad än vad den gängse synen påstått. På köpet får man också en beskrivning av den klassiska tyska idealistiska filosofins utveckling från Kant, via Fichte och Schelling till slutpunkten Hegel.
På slutet gör Lukacs dessutom ett utförligt försök att förklara innebörden i Hegels närmast obegripliga mästerverket "Andens fenomenologi".
"Men det låter märkligt att det skulle kunna gå att så behändigt separera undersökningens metod från dess resultat! " skrev Hannu.
SvaraRaderaVarför det? Dialektik innebär ju - enkelt uttryckt - att allting bär fröet till sin egen motsättning inom sig. Att varje kraft föder en motkraft. Är inte detta ganska flytande i konturerna?
Jag kan inte se att det existerar något på förhand givet resultat. Det beror alldeles på vilka (materiella) processer som är stadda i förändring vid en given tidpunkt. Historien överraskar ständigt:-)
/GG
Nej, det är sant - något på förhand givet resultat existerar inte.
RaderaMen ändå kan man tycka att det är underligt att dialektiken ledde Hegel till att se den preussiska monarkin som historiens fulländade stat, medan Marx kom fram till proletariatet måste ta makten och införa ett helt nytt slags samhälle istället för det kapitalistiska.
Både Hegel och Marx startade sitt tänkande som revolutionära demokrater som hyllade upplysningen och den franska revolutionen. Men mer om det i del 2 :-)