AxessTV visar f.n. ett BBC program om nära dödenupplevelser. Det är filosofiskt intressant, för det påstås att det finns starka belägg för att människor, vars hjärnor saknat all aktivitet under operationer, haft upplevelser under denna tid och kunnat beskriva händelser som de "iakttagit" medan de varit "kliniskt döda". Om detta stämmer så skulle det mentala inte ha en så hård koppling till det fysiska, som man i allmänhet föreställer sig.
Det görs faktiskt ett mindre lyckat försök att förklara hur detta skulle kunna gå till, genom att hänvisa till den framstående fysikern Roger Penroses teori att medvetandet finns i de s.k. mikrotubulerna i hjärncellerna. Mikrotubulerna utgör ett sorts skelett i våra celler - de ger cellerna stadga. Men enligt Penrose så kan de vara kvantdatorer vilka alltså skulle kunna förklara medvetandets svårförklarliga, till synes icke-fysiska egenskaper.
Penroses teori har kritiserats av den svenske fysikern Max Tegmark för att inte vara hållbar fysikaliskt sett. Men även av filosofer för att en fysikalisk teori principiellt inte kan förklara det mentala på grund av sin matematiska natur - upplevelsen av egenskapen röd kan aldrig uttryckas matematiskt. (Men man kan väl tänka sig en icke-matematisk fysik?)
I vilket fall som helst anser jag inte att man utan vidare kan avfärda berättelserna i TV-programmet. Förhållandet mellan hjärna och medvetande vet vi praktiskt taget inget om. Frågan är lika öppen som på Descartes tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar