Demokritos ansåg ju att materia består av atomer, men det var en lysande vetenskaplig hypotes, inte en filosofisk ståndpunkt. På 1800-talet trodde de flesta fysiker inte på atomteorin men många var ändå materialister.
Filosofiskt måste man med materia mena det som den "fysiska" världen består av. Tankar, själar, andar och gudar hamnar normalt utanför detta begrepp. (För vissa varianter av materialismen är dock medvetandet materiellt. ) Descartes försökte destillera fram det utmärkande för materian genom exemplet med en vaxkaka. När den smälter finns det bara en egenskap kvar: utsträckning i rummet. Resonemanget verkar ju tvivelaktigt, men tycks ändå fånga en egenskap som all materia bör ha, men utesluter t.ex. tankar och känslor.
Detaljerade frågor om vad materia är och dess egenskaper är vetenskapliga frågor, inte filosofiska. Oavsett om man ser materia som hårda partiklar, energikvanta, fält, strängar, som "något man kan ta på" eller något annat så handlar det om materia. Eller. Därför är det en myt att t.ex. kvantmekaniken skulle ha avskaffat materian och därmed vederlagt materialismen som filosofi.
Vad är då psyket, det mentala? För Descartes var det helt enkelt "tänkande" som inte existerar i rummet, bara i tiden. Det verkar svårt att hitta något mer grundläggande.
Men om man definierar materia så generellt som ovan, vad är det som säger att psyket inte också är materia? Eller åtminstone en egenskap hos en viss sorts materia, nervsystemet hos levande varelser? Därmed skulle den skarpa skillnaden hos Descartes försvinna mellan de två hypotetiska "substanserna" materia och ande.
Finns der någon filosof som utvecklat tanken att psyke är en egenskap hos materia? Eftersom vi består av materia så borde det vara en hypotes med få antaganden. Djur kan man väl anta ha psyken, så varför inte encelliga organismer, virus, växter?
SvaraRaderaMan kan väl säga att alla materialistiska filosofer ansett att "psyke är en egenskap hos materian". Annars borde de rimligtvis betraktas som dualister...
RaderaMen det betyder inte automatiskt att all materia måste besitta ett psyke! Man kan ju mycket väl anse att psyket är en egenskap hos tillräckligt högt utvecklade organismer, med nervsystem och hjärna t.ex.. Vilket leder till slutsatsen att psyket inte behöver vara något som en organism antingen har eller inte har. Det kan finnas mellanformer där det är en diskussionsfråga om organismen ifråga har psyke eller inte!
Även i denna fråga vinner materialismen på att införliva dialektiken i sig.