Vad är materia? Vad är psyket?

Demokritos ansåg ju att materia består av atomer, men det var en lysande vetenskaplig hypotes, inte en filosofisk ståndpunkt. På 1800-talet trodde de flesta fysiker inte på atomteorin men många var ändå materialister.

Filosofiskt måste man med materia mena det som den "fysiska" världen består av. Tankar, själar, andar och gudar hamnar normalt utanför detta begrepp. (För vissa varianter av materialismen är dock medvetandet materiellt. ) Descartes försökte destillera fram det utmärkande för materian genom exemplet med en vaxkaka. När den smälter finns det bara en egenskap kvar: utsträckning i rummet. Resonemanget verkar ju tvivelaktigt, men tycks ändå fånga en egenskap som all materia bör ha, men utesluter t.ex. tankar och känslor.

Detaljerade frågor om vad materia är och dess egenskaper är vetenskapliga frågor, inte filosofiska. Oavsett om man ser materia som hårda partiklar, energikvanta, fält, strängar, som "något man kan ta på" eller något annat så handlar det om materia. Därför är det en myt att t.ex. kvantmekaniken skulle ha avskaffat materian och därmed vederlagt materialismen som filosofi.

Vad är då psyket, det mentala? För Descartes var det helt enkelt "tänkande" som inte existerar i rummet, bara i tiden. Det verkar svårt att hitta något mer grundläggande.

Men om man definierar materia så generellt som ovan, vad är det som säger att psyket inte också är materia? Eller åtminstone en egenskap hos en viss sorts materia, nervsystemet hos levande varelser? Därmed skulle den skarpa skillnaden hos Descartes försvinna mellan de två hypotetiska "substanserna" materia och ande.