Den tjeckiske marxistiske filosofen Karel Kosíks bok "Det konkretas dialektik" kom ut 1963, några år före Pragvåren 1968, där han deltog i kampen för en "mänsklig socialism". Kosíks råkade illa ut efter Sovjets invasion i augusti samma år - vilket beskrivs i ett brev till Sartre.
Boken kom ut på svenska 1978, översatt av den osannolike "marxisten" Horace Engdahl! Denne inleder med en beskrivning av den filosofiska bakgrunden. Kosík hade satt sig in i moderna filosofiska riktingar som fenomenologi, strukturalism och existentialism. Han refererar bl.a. flera gånger till Heidegger. Å andra sidan visar det sig att Heidegger å sin sida tagit intryck av marxisten Lukács, vilket nog inte många känner till. Heidegger använder romantiskt smedens arbete som exempel, men i själva verket beskriver han enligt Kosík fabriksarbetarens existentiella situation på 1900-talet.
För Kosík är en central kategori i den materialistiska dialektiken "konkret totalitet, alltså en strukturerad helhet som utvecklar sig och formar sig". Totalitet är inte "summan av alla fakta", vilket var t.ex. Wittgensteins syn i Tractatus.
Kosík menar att det är denna syn på totalitetens dialektik som framträder i Kaptitalet. Detta kanske kan diskuteras, men jag tycker att det är ett stort framsteg att försöka utforma den dialektiska filosofin ur materialistisk synvinkel. Jag har ju tidigare klagat på Engels och Lenin som nöjde sig med att ta över Hegels idealistiskt präglade formuleringar. (Begrepp som "motsägelse i tinget", vilket ju utgår från subjektet och inte objektet t.ex.)
Kosík intresserar sig inte för naturdialektik i denna bok, även om han i motsats till Satre, försvarar möjligheten av en sådan. Det är människans Praxis, det mänskliga samhället och den mänskliga historien som står i centrum. Han kritiserar indirekt en syn på marxismen som talar om deterministiska samhälleliga lagar och glömmer att det är människornas fria praktiska handlande, som resulterar i dessa "lagar".
I den kapitalistiska ekonomiska verkligheten förvandlas människan till en Homo Economicus, som karakteriseras av egoism och rationalitet. Kritiken mot denna "människosyn" hos ekonomerna går inte tillräckligt djupt. Man borde snarare kritisera ett system som tvingar människorna att bli så inskränkta.
Men denna ogenomskinliga "pseudokonkreta" kapitalistiska verklighet är ju resultat av konkreta människors konkreta handlingar, och den kan därför förstöras av dem genom revolutionär aktivitet, enligt Kosík.
Man kan ana att Kosíks kritik av kapitalismen även är riktad mot de östeuropeiska "socialistiska" samhällena. Men kritiken är marxistisk och den kommer från vänster. Och det insåg uppenbarligen Bresjnevs springpojkar när de konfiskerade Kosíks hela forskningsmaterial och han sattes i husarrest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar