Eugen von Böhm-Bawerks kritik av Marx

von Böhm-Bawerks "Karl Marx and the Close of His System" från 1891 är ett av de mest kända och hårda angreppen på Marx ekonomiska teorier. Han var lärjunge till Carl Menger och en av företrädarna för den "österrikiska skolan" inom nationalekonomin. Liksom Jevons, som förra inlägget handlade om, var han "marginalist". Men vill man veta mer om gränsnytteteorin, finns nästan inget att hämta i denna bok.

Böhm-Bawerks huvudkritik är att "värdelagen", som den formuleras i "Kapitalets" först bok, helt enkelt motsägs av den teori om "produktionspriser" som läggs fram i tredje bandet. Innehållet däremellan får beröm för sin skarpsinnighet medan teorin som helhet framställs som ett korthus på grund av motsättningen mellan början och slutet.

Det som Böhm-Bawerk absolut inte kan acceptera är värdelagen, att arbetet är det enda som skapar (bytes)värde. Arbetet erkänns faktiskt av honom som en viktig faktor men inte som den enda som spelar roll.

Lite förvånande för en "marginalist" som Böhm-Bawerk är att han instämmer i den beskrivning som ges i tredje bandet, att priserna graviterar mot kostnaderna för varan plus genomsnittsprofit. För Marx innebar detta bara att de kvantitativa relationerna mellan varupriserna modifieras från de direkt av värdena bestämda. För Böhm-Bawerk är det ett bevis för att inte bara arbetet utan även profiten är en värdebestämmande faktor. Den här meningsmotsättningen är av ett sådant slag att två personer med dessa åsikter skulle kunna diskutera detta i all oändlighet utan att komma överens...

Böhm-Bawerk kritiserar Marx för att han begränsar sin undersökning av värdet till varor, som tillkommit genom mänskligt arbete. Marx utelämnar föremål man kan hitta i naturen och ändå har ett bytesvärde, utropar han triumferande. Denna invändning gör det tydligt att medan Marx undersöker ett historiskt samhällssystem, det kapitalistiska varuproducerande, så är Böhm-Bawerk ute efter en teori om "värdet" som skulle gälla i alla tider. Det säger sig självt att en sådan teori måste bli väldigt tunn...

En intressant invändning är kritiken mot Marx tankeexperiment där han föreställer sig ett icke-kapitalistiskt samhälle med varuproduktion, där arbetarna äger sina företag och marknadsekonomi råder. I ett sådant samhälle skulle värdelagen kunna fungera till fullo, och varorna bytas i förhållande till den nedlagda arbetstiden. Det skulle inte finnas någon anledning till att priserna skulle modifieras till "produktionspriser" genom att konkurrensen skulle tvinga fram en genomsnittlig profitkvot. Profiten skulle ju vara irrelevant.

Böhm-Bawerk försöker torpedera detta tankeexperiment genom att tänka sig två arbetarägda företag, där det ena använder stora mängder maskiner och det andra knappt någonting. I det första företaget måste arbetarna först tillverka maskinerna, varför de måste vänta mycket längre än arbetarna i det andra företaget, innan de kan få ersättning för sitt arbete!

Detta exempel antyder också Böhm-Bawerks egen teori om kapitalistens och kapitalets funktion - att kunna vänta tills dess en investering har gett utdelning. Men blandar han inte även här ihop en speciell historisk kategori - kapitalisten som äger kapital som han "investerar" - med det allmänna faktum att människan inte kan konsumera det som ännu inte är producerat? "Kapital" i betydelsen produktionsmedel är förstås något som är nödvändigt i varje ekonomiskt system, men det är inte nödvändigt att detta "kapital" måste ägas av privatpersoner.