William Stanley Jevons gav 1871 ut boken "The Theory of Political Economy", där han utvecklade ett alternativ till Adam Smiths och David Ricardos arbetsvärdelära. Oberoende av honom kom både fransmannen Léon Walras och österrikaren Carl Menger med liknande idéer, och sammantaget kallas dessa för den "marginalistiska revolutionen". Denna ledde till den nyklassiska teorin teorin som fortfarande utgör en grund för den akademiska nationalekonomin.
"The Theory of Political Economy" finns som pocket i "Pelican Classics" från 1970, en bok som nog läses ganska sällan idag? Jevons huvudtes är helt enkelt att varans bytesvärde inte bestäms av den arbetstid som lagts ned i den, utan av den subjektivt upplevda "nytta" som köparen har av just detta exemplar av varan . För att den politiska ekonomin ska bli en vetenskap måste den dessutom använda matematik på samma sätt som fysiken. Men eftersom det är enklare att modellera statiska system än dynamiska, så utgår Jevons i sin teori från att jämvikt råder i ekonomin. Vilket det visserligen inte gör i praktiken...
Adam Smiths argument mot idén att nyttan bestämmer varans värde var att diamanter är dyrare än vatten trots att vatten är "nyttigare". Jevons menade att om man ersätter "nytta" i allmänhet med "gränsnytta", nyttan av nästa enhet av varan man tänker köpa, så är Smiths paradox upphävd. Det är diskutabelt av flera skäl.
Ett skäl är att Jevons resonemang förutsätter att det går att mäta den subjektivt upplevda nyttan. Och han insåg själv att det inte går att hitta någon enhet för det psykologiska begreppet "nytta". Ändå utgår han i sina resonemang från att nyttan är en kontinuerlig matematisk funktion av mängden av en vara. Denna mängd ska i princip kunna delas upp i oändligt små delar. Annars fungerar inte hans differentialekvationer.
Jevons filosofiska utgångspunkt är Jeremy Benthams utilitarism. Det gäller att maximera lusten ("pleasure") och minimera olusten ("pain"). Man skulle faktiskt kunna se Jevons ekonomi som en direkt matematisk tillämpning av Benthams idéer på den ekonomiska verksamheten.
Jevons är medveten om att varor produceras genom mänskligt arbete, men han ser arbetet som "negativ nytta", "disutility". Enligt teorin arbetar en arbetare bara så länge som olusten i arbetet understiger nyttan av de varor han producerar! Jevons bortser som synes från maktförhållandena och samhällets uppdelning i klasser.
Jevons hårda angrepp på Ricardo och arbetsvärdeläran hamnar i en underlig dager när han i slutet av fjärde kapitlet skriver följande: "But though labour is never the cause of value, it is in large proportion of cases the determining circumstance, and in the following way: Value depends solely on the final degree of utility. How can we vary this degree of utility? - By having more or less of the commodity to consume. And how shall we get more or less of it? - By spending more or less labour in obtaining a supply."
Tydligen handlade den "marginella revolutionen" för Jevons om ordet "värde" och hur det ska tolkas! Jevons klassikerstatus beror nog helt enkelt på att han har kunnat användas i den ideologiska kampen mot marxismen... Det vetenskapliga värdet tycks så gott som obefintligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar