"Imperiet"

Det finns förvånande stora likheter mellan Negris och Hardts tankar i "Imperiet" och Immanuel Wallersteins i "Liberalismens död". Medan Wallerstein beskriver ett världssystem, kapitalismen, som numera omfattar hela jordklotet, så kännetecknas "imperiet" av att vara ett maktsystem utan "utsida". Begreppet suveränitet är ett nyckelbegrepp i båda böckerna. Tolkningar av världshistorien upptar dessutom stora delar av innehållet.

För Wallerstein är världssystemet ett kapitalistiskt världssystem. Nationalstaterna är den lämpligaste formen för kapitalet att organisera sin politiska makt. När man talar om "kapitalet" på detta allmänna sätt, ger det inget mystiskt intryck, för man inser lätt att bakom denna abstraktion finns klasser av konkreta personer, kapitalister, som mycket väl kan ha intressemotsättningar inbördes.

"Imperiet" däremot är inte ett ekonomiskt system utan en politisk makt, som "reglerar den globaliserade ekonomin och kulturen". Den beskrivs som en "ny logik och maktstruktur - kort uttryckt en ny form av suveränitet". Makten uppstår inte som en följd av ekonomiska relationer, utan framstår som ett nytt sätt att definiera det ideologiska begreppet "suveränitet". Beteckningen "imperiet" fungerar enbart mystifierande.

Wallerstein hävdar att USA håller på att tappa sin hegemoni, ledarroll, i världspolitiken. Denna tendens kan ses som en av de konkreta, vettiga innebörderna i "imperie"-begreppet. En annan ingrediens som Negri & Hardt framhåller är betydelsen av övernationella organisationer som t.ex. G7-gruppen, IMF och Världsbanken. USA kan inte längre styra världspolitiken på egen hand, som Bush ju inbillade sig. Men det betyder inte att "imperialismen" skulle ha ersatts av ett nationslöst "imperium". Det finns inte ett centrum, säger Negri & Hardt, makten är "avterritorialiserad"!

Negris & Hardts jämförelse mellan dagens nyliberala världsordning med imperialismen kring första världskriget är intressant. Enligt Lenins analys, som de ansluter sig till, hade världsmarknaden före 1914 delats upp i fientliga block, dominerade av monopol och oligopol. Den nyliberala globaliseringen har däremot bl.a. genom frihandel och ökad rörlighet för kapitalet, åstadkommit en utjämning av profitkvoterna och därmed en enhetlig världsmarknad.

Lenin kritiserade Karl Kautskys teori om "superimperialismen", som går ut på att de ledande staterna broderligt skulle kunna dela upp världen mellan sig. Negri & Hardt tycks anse att Kautskys tanke är förverkligad idag. Men sådana här temporära överenskommelser håller knappast någon längre tid, om man ska tro på "lagen om kapitalismens ojämna utvecklingen". Gissningsvis är det motsättningen mellan USA och Kina som kommer att dominera världspolitiken.