Michael Hardts och Antonio Negris har nyligen följt upp "Imperiet" och "Multituden" med en tredje bok, "Common Wealth", ännu oöversatt till svenska. "Imperiet" blev en bestseller inom den akademiska vänstern, och det gräsliga begreppet "multitud" började dyka upp här och där. I och med "Common Wealth" tycks det som om författarna börjat en försiktig reträtt från sina ursprungliga extrema positioner. Varken "imperiet" eller "multituden" anses ha helt realiserats ännu, till exempel. Anarkismen är nedtonad, och istället betonar de vikten av organisation och t.o.m. "institutioner" i kampen mot kapitalet.
Negris och Hardts genre är politisk filosofi, inte ekonomi, politik eller historia. Därför är kanske kritiken mot dem lite orättvis för att deras politiska förslag är magra och alternativen abstrakta. Styrkan i böckerna tycker jag är deras kritiska beskrivningar av idéerna hos tidigare politiska filosofer. Det är de avsnitten, som faktiskt fick mig att sträckläsa de här tjocka böckerna. Deras egna, alternativa idéer däremot anser jag vara klart tvivelaktiga.
I följande inlägg ska jag koncentrera mig på de intressanta delarna, men först några kommentarer om det negativa. Om begreppet "imperiet" skriver de i förordet till första boken: "Empire is the political subject that effectively regulates these global exchanges, the sovereign power that governs the world." Det här låter ju som en mystifierande konspirationsteori. Det finns en rationell kärna i denna underliga idé, som utvecklas i den första boken, och som jag ska återkomma till. Den andra boken om multituden nämner knappt "imperiet" - den skrevs ju under de amrikanska "unilaterala" krigen under Bush. I den senaste boken finns ett kapitel om "imperiets återkomst", med ganska svaga argument för att tesen håller fortfarande.
I stället för "multituden" kunde författarna lika gärna ha använt ord som "folket" eller "det arbetande folket". De skulle då bara ha fått förklara att i deras betydelse av "folket", så består det av olika individer, och att folket inte är en enhet med en vilja.
Begreppet "individ" duger förresten inte heller utan under inflytande av filosofer som Foucault, Deleuze och Guattari talar de istället om "singulariteter". Och bakom imponerande begrepp som "biopolitik" och "biomakt" finns idéer, som i Hardts och Negris tappning är för enkla för att förtjäna egna ord...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar