Det finns mycket mer att diskutera med utgångspunkt från C.J. Arthurs "The New Dialectic and Marx's Capital" än det jag tog upp i de två senaste inläggen. Här ska jag ta upp förhållandet mellan "kapitalformen" och konkurrensen mellan de enskilda kapitalen.
Först ett par citat från Arthurs bok: "Marx says: 'Capital as such creates a specific surplus-value because it cannot create an infinite one all at once; but it is the constant movement to create more of the same.' So a particular capital never measures up to its concept and is compelled to throw itself into ever more twists of the spiral of accumulation." Och i en fotnot i anslutning till detta står det: "Incidentally, this means that for Marx accumulation is not explained primarily by the pressure of competition; this merely ensures individual capitalists are forced to conform to the concept of capital, in effect to be capital personified." Kan då kapital existera utan kapitalister? Faktum är att Arthur när han diskuterar den sovjetiska ekonomin, förnekar att så kan vara fallet.
Arthur tycks alltså anse att förklaring genom analys av "formers" egenskaper är överordnad förklaringar ur människors samhälleliga handlande, i detta fall kapitalisters beslut att t.ex. sänka priset för att undvika konkurs. Är inte detta ett tecken på att Arthur är mer "hegelian" än "marxist", att han dras till idealismen istället för materialismen?
Även om jag anser att Arthur har fel i ovanstående citat, så måste det erkännas att "Kapitalet" faktiskt till stor del ägnar sig åt analysen av "formerna". Marx hade planerat att behandla "konkurrens och världshandel" men hann inte.
Vi vet alltså inte exakt hur han såg på förhållandet mellan de två "nivåerna" av förklaring: den materiella och den formella. Är konkurrensens funktion bara att tvinga de enskilda kapitalisterna att "överensstämma med kapitalets begrepp"? Eller uppstår kapitalet, och därmed dess begrepp, ur konkurrensen?
Kapitalbegreppet används i "Kapitalet" för att beskriva hur ett samhälle där kapitalister äger produktionsmedlen fungerar. I den beskrivningen förutsätts den materiella grunden för kapitalformen vara känd, utan att det behöver påpekas hela tiden.
Även om jag tror att Arthur i denna fråga överbetonar det "hegelianska" draget hos Marx, så känns det ändå som att det finns en besvärande filosofisk lucka i Marx' analys i "Kapitalet". Vilken är egentligen relationen mellan de två förklaringssätten, den formellt-logiska och den materiellt-samhälleliga? Handlar det om att de dualistiskt komplementerar varandra, eller kan den ena "nivån" härledas ur den andra? Eller finns det bara en nivå, där konkurrensen ingår som en beståndsdel i en helhet, där t.ex. kapitalet både har en materiell och en formell sida?
Arthur kritiserar Engels karakteristik av Marx' metod som logiskt-historisk, och anser att det handlar om två, separata metoder. De historiska avsnitten i "Kapitalet" betraktar han som illustrationer, bihang till den logiska analysen av "kapitalets former".
Den historiska metoden, menar Arthur, är tillämpbar bara på kapitalismens uppkomst, inte på dess funktionssätt som system. Där är det den logiska analysen, som uteslutande gäller. Men jag är övertygad om att Engels hade rätt i denna fråga. De två metoderna kan separeras tankemässigt men knappast i praktiken. Den historiska, samhälleliga verkligheten kommer först och måste ingå i varje beskrivning av denna verklighets former. Om inte så faller man offer för det som Marx kallade "varufetischism".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar