Behövs metafysiken?

Det finns en vändning idag inom "kontinental filosofi" mot materialismen. Till skillnad från Marx och Engels dialektiska materialism, fortsätter den kämpa med de klassiska filosofiska problemen.

Den här riktningen, eller snarare riktningarna, kallas "spekulativ materialism", och kan studeras i en bok som finns att läsa online. Jag återkommer med mer specifika kommentarer om den spekulativa materialismen, men nu tänkte jag bara ta upp en del reflektioner vid läsningen av ett inlägg av Graham Harman i boken, "Response to Shaviro".

"Metafysik" betyder ordagrant "det som är utöver fysiken". Sedan det naturvetenskapliga genombrottet på 1600-talet, finns en tendens att betrakta allt som inte kan reduceras till fysik som "inte riktigt verkligt". Atomer finns, men finns "blomkrukan med den gröna växten" jag sitter och betraktar? Är inte 'blomkrukan' bara ett förkortat uttryck för en miljard atomer placerade i rymden på ett speciellt sätt? 'Blomkrukan' finns kanske i vårt vardagsspråk, i vår tanke, men egentligen inte i verkligheten?

För en antik filosof som Aristoteles, liksom för den "spekulative materialisten" Harman existerar individuella ting som blomkrukor, och de kan inte reduceras till en summa av sina beståndsdelar.

Men om man erkänner att det finns annat än fysikaliska objekt, då är frågan om man inte öppnat dörren till det icke-vetenskapliga? Visserligen finns ju andra vetenskaper än fysik, som kemi och biologi. Men för "fysikalismen", som vi kan beteckna den moderna uppfattningen, är dessa vetenskaper i princip reducerbara till fysik. Så frågan kvarstår.

Om "blomkrukan" bara är något språkligt och inte existerar som individuellt ting, så uppstår en försvagning av vår verklighetskänsla. Eller åtminstone en känsla av att vi lever i en spökvärld där vi knappt vet något om de mest vardagliga föremål, där inget är riktigt det som det verkar vara.

Det är alltså ett metafysiskt påstående att det finns blomkrukor. Men det finns mer metafysik hos blomkrukor. Fysikern kan - i princip - beskriva läget för alla atomerna som blomkrukan består av. Men det går knappast att helt reducera relationen, som består i att "blomkrukan" 'står på' "fönsterblecket" till något fysiskt. Speciellt om man tar hänsyn till den förändring av blomkrukan, som består i att blombladen rör sig i "luftdraget".

Det förefaller mig som att "metafysiska" begrepp som "ting" och "relationer" snarare är förvetenskapliga än som något som kommer efter fysiken.

Det finns inga vetenskaper som behandlar ting i allmänhet, eller relationer i allmänhet. Det är traditionellt filosofer som undersökt frågor som t.ex. hur ting kan både förändras och förbli sig själva. Men är det en meningsfull fråga? Är det inte en fråga för specialvetenskaperna att undersöka konkret för deras respektive objekt, vad förändring består i?

Kan filosofin därmed reduceras till analyser av hur vi använder begrepp som "ting" och "relationer"? Vad menar vi med att en blomkruka är ett ting, som på något sätt är mer än summan av dess atomer? Finns det något mänskligt, subjektivt i begreppet 'blomkruka', vilket skulle strida helt mot det som de spekulativa materialisterna är överens om, att det finns en verklighet helt oberoende av människan?