Descartes och Popper

Descartes ansåg ju att medvetandet och den fysiska kroppen växelverkar med varandra i tallkottkörteln, som bekant. Popper menar i "The Self and its Brain", att det var ohållbarheten i hans fysikaliska teori om hur denna interaktion går till, som ledde till att den dualistiska idén blev misskrediterad. Medvetandet, som enligt Descartes inte har någon utsträckning, skulle enligt hans teori interagera med hjärnan genom mekaniska stötar. Men en punkt kan knappast stöta till en materiell kropp.

Descartes icke-atomistiska fysik som byggde på virvlar, eftersom han inte trodde på tomrum, är förstås föråldrad sedan många sekler. Men resultatet av hans otillfredsställande teori blev att filosoferna gick ifrån den tills dess rådande interaktionistiska dualismen , dvs att medvetande och kropp växelverkar. Detta är ju den naturliga vardagliga synen på saken.

För Spinoza var kropp och själ attribut hos Gud, och påverkar inte varandra utan de förlöper parallellt. Leibniz utformade sin märkliga monadteori, där allt är punktformiga andar, "utan fönster", men där Gud från första början fixat till en förutbestämd harmoni mellan kropp och själ.

Popper säger faktiskt själv att han är anhängare av en modifiering av Descartes teori. Poppers fysiska "värld-1" är "öppen" mot hans mentala "värld-2" och interagerar med den. "Värld-2" har uppstått av biologiska skäl främst. Problemet som jag ser det är att han inte har någon idé om hur "värld-2" uppstått under evolutionens gång. Han vägrar också principiellt att diskutera vad "värld-2" är för något (liksom överhuvudtaget alla "vad är"-frågor).

Dessutom finns en halvt platonsk "värld-3" med språket, myter, teorier andra kulturella produkter. Denna värld kan "värld-2" kommunicera direkt med! Och som resultat kan det ske stora förändringar i "värld-1". Atombomben är ett bestickande exempel.

Popper och Eccles kritiserar övertygande många teorier om förhållandet mellan medvetande och kropp i sin bok. En teori som jag tycker blir för illa åtgånen är "identitetsteorin", som menar att materia på en viss nivå "inifrån" kan upplevas subjektivt medan den utifrån kan beskrivas på vetenskaplig väg. Den teorin förefaller inte mindre "vild" än deras egen trevärldsteori.