torsdag 28 april 2011

Teologen Thomas Hobbes

Del 3, "Om en kristen stat" och del 4, "Om mörkrets rike" i "Leviathan", visar hur bibelsprängd fritänkaren och materialisten Hobbes var. Det var säkert motiverat under en tid när ateism kunde vara ett brott. Men man klarade sig tydligen i England om man inte förnekade Guds existens eller Jesus som frälsare.

Hobbes bibeltolkningar utgår till skillnad från många moderna uttolkare från vad som faktiskt står i texterna. Han gör sig alltså inte skyldig till moderna "symboliska" bortförklaringar av den bokstavliga innebörden. Han är bokstavstrogen, men kritisk och naturligtvis inte fundamentalist.

Hobbes tolkningar gör faktiskt Bibeln begripligare. Han beskriver hur judarna ansåg efter uttåget från Egypten att Jahve, Herren, var kung över dem. Gud talade ju till Moses, som vidarebefordrade Hans befallningar. Senare ville judarna ha en "riktig" kung, som grannfolken, och under en period hade man ju också världsliga kungar som David.

Att Jesus var Messias, "den smorde" betyder att han var kung i ordets bokstavliga betydelse. Men enligt Jesu budskap skulle hans kungadöme dröja tills han kommit tillbaka och upprättat "Guds rike". Fram tills dess ska alla, inklusive apostlar, lärjungar och senare förstås prästerna, lyda den världslige suveränen, härskaren. "Giv kejsaren vad kejsaren tillhör", sa Jesus själv. Medan Paulus uppmanade de kristna att underordna sig överheten och slavarna att lyda sina herrar.

Hobbes tolkning av den kristna treenighetsläran lider inte av någon överdriven mysticism. Fadern, Sonen och den Helige Ande ses juridiskt som tre representanter för Gud. Det är förstås en åsikt som luktar kätteri, för dessa tre personer ses inte som gudomliga i sig, vilket strider mot lärorna från de tidiga kyrkomötena.

Just detta att den värdsliga makten är överordnad den religiösa är en kärnpunkt i Hobbes politiska filosofi. Det handlar om att undvika de på den tiden vanliga religionskrigen. Därför är det den världsliga makten som t.o.m. har sista ordet i lärofrågor.

I konsekvensens namn medger han t.o.m. att hans skarpa kritik av det katolska påveväldet bör vara förbjuden i katolska länder!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar