Jag hittade av en slump en bok i min bokhylla, som jag antagligen köpt på någon bokrea, ”Om Gud och världen. Thomas ab Aquinos lära om skapelsen” av Rolf Lindborg. För den filosofiintresserade finns där en hel del sådant som kan vara svårt att hitta på annat håll. Lindborg lyckas på ett inkännande sätt beskriva hur skolastikerna tänkte på medeltiden, och även viktiga bitar i Aristoteles filosofi, som ju skolastikerna utgick ifrån. Det vanliga är ju annars att föraktfullt avfärda skolastiker som Thomas ab Aquino, som spetsfundiga och verklighetsfrämmande. Exemplet som brukar tas är diskussioner, som lär ha förts, om ”hur många änglar som ryms på en nålspets”.
Behållningen av boken är kanske inte den fråga som intresserade Lindborg, nämligen om Thomas lyckades förena Aristoteles lära om att världen alltid funnits, med kristendomens lära om Skapelsen. Thomas lösning var att skilja mellan den gudomliga skapelsen, och den naturliga uppkomsten av ett ting ur ett annat.
Behållningen är istället beskrivningen av dessa skarpsinniga diskussioner som fördes på medeltiden om orsakslagen, ”ur intet kommer intet”, tidens natur, om Aristoteles syn på materia, m.m.
Lindborgs beskrivning av den kristna gudsuppfattningen gav åtminstone mig en aha-upplevelse. Det är antagligen fler än jag, som någon gång ställt frågan om varifrån den kristna uppfattningen om Guds allmakt, allvishet och allgodhet kommer ifrån. Den stämmer ju inte riktigt med Bibelns berättelser som snarare tyder på en hämndlysten, nyckfull och maktlysten despot.
Så här analyserar Lindborg beståndsdelarna i den kristna teologins gudssyn: ”Hos högmedeltidens skolastiker och speciellt hos Thomas tror jag att man kan urskilja åtminstone tre grundläggande idéer som tillsammans bildar begreppet Gud: (1) den orientaliska idén om Herren, en skapande och en dömande och en förlåtande person, outgrundlig i sin visdom och krävande absolut underkastelse, (2) den aristoteliska idén om en princip som i egenskap av högsta orsak (primus motor) förklarar skeendena i världen, dvs förklarar varför det finns rörelse, och (3) den platonska och särskilt nyplatonska idén om en yttersta grund för att världen med alla dess ting och varelser över huvud taget existerar.” Och ”den bibliska uppfattningen om en personlig Gud som en gång skapade världen hade varit och var svår att förena med den nyplatonska uppfattningen om Gud som den oändliga kärleken och godheten och i denna egenskap grunden för alltings existens.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar