Jag har i tidigare artiklar tagit upp panpsykismen som filosofi, idén att medvetandet är en fundamental ingrediens i Universum. Medvetandet kan alltså inte reduceras till något fysikaliskt.
Det finns dock olika varianter av tanken. En mer idealistisk och dualistisk variant menar att medvetandet finns överallt och att det är primärt i förhållande till materien. Jag har varit inne på en monistisk variant, för vilken grader av medvetandet finns t.o.m. som en egenskap hos elementarpartiklarna.
Fysikern Federico Faggin däremot kritiserar i en youtube-video den panpsykism, som bygger på klassisk fysik. Enligt en tolkning av den moderna kvantfältteorin finns inga fria partiklar, utan de är en sorts vågfenomen som uppstår i kvantfält. Därför knyter han medvetandet till själva kvantfältet.
Faggin har intressanta idéer även om viljans frihet, vilken han knyter till kollapsen hos den kvantmekaniska vågfunktionen. Men det framkommer att det återstår en del att utveckla i hans teorier. På slutet blev jag lite undrande inför hans referenser till de gamla Vedaskrifterna och tankarna på alltings enhet. Återigen visar det sig hur lätt panpsykismen glider över i idealism och religion.
Han har ett tveksamt resonemang som går ut på att alla vetenskaper måste liksom matematiken utgå från axiom. Något måste från början antas vara sant. Men inte nog med det - det måste vara självklart också. Och insikten att "jag är medveten" är självklar.
Faggin tog på en fråga helt avstånd från den kognitive psykologen Donald Hoffmans ännu mer idealistiska variant av panpsykismen. För Hoffman tycks bara medvetandet finnas, trots att han motiverar det med darwinistiska resonemang! Utvecklingen gör att arterna blir mer "lämpade", men det betyder inte alls att deras representation av verkligheten behöver likna denna...
