"Techno feodalism What Killed Capitalism" av Yanis Varoufakis argumenterar för att kapitalismen som ekonomiskt system har avlösts av ett nytt system, "teknofeodalismen". Har han övertygande argument för detta? Det är tveksamt.
Varoufakis beskriver stora förändringar av systemet vilka skett tidigare. Viktiga vändpunkter var Införandet av Bretton Woods-systemet vid slutet av andra världskriget, Nixons avskaffande av dollarns koppling till guldet 1971, kraschen på Wall Street 2008 och pandemin 2020, vilken enligt Varoufakis utlöste den teknofeodala eran.
Varoufakis har ju rätt i att det skett stora förändringar av kapitalismen sedan Marx publicerade Kapitalet 1867. Lenin ansåg t.ex. att systemet inträtt i ett nytt stadium, monopolkapitalism och imperialism. Men han överdrev det unika med detta nya stadium. Den "fria konkurrensen" mellan företag ersattes kring år 1900 av globala monopol som dominerade ekonomin. Men som Anwar Shaikh hävdat. så fortsatte de ekonomiska lagar som Marx beskrev i de tre banden av Kapitalet att gälla.
Enligt Rosa Luxemburg stod valet mellan kapitalism och barbari. Men barbari är inte ett nytt ekonomiskt system utan betyder snarare kaos, undergång för den mänskliga civilisationen. Immanuel Wallerstein förutspådde kapitalismens slut utifrån systemteoretiska resonemang. Han förutspådde en "bifurkation", då kapitalismens skulle avlösa antingen av ett "bättre", jämlikare system eller ett "sämre", ännu mer ojämlikt och auktoritärt. Men han kunde inte förklara hur ekonomin i det dåliga alternativet skulle skilja sig från kapitalismens funktionssätt.
Man skulle kunna tro att vi bara har ett terminologiskt problem. Att begreppet kapitalism kan definieras på olika sätt. Men jag tror inte att det är så enkelt.
Varoufakis skriver att han utgår från de klassiska ekonomerna Adam Smith, David Ricardo, Marx, Keynes, J.K. Galbraith och Hyman Minsky. Hans "teknofeodalismens politiska ekonomi" i Appendix 1 har onekligen likheter med Marx teorier, men även väsentliga skillnader. De tre första ekonomerna hade en gemensam syn på varifrån de olika klasserna får sina inkomster: Arbetarna från lönerna, industrikapitalisterna ur företagsvinsten ("profiten"), penningkapitalisterna från penningräntorna och jordägarna från jordräntan. Men alla dessa inkomster kommer ytterst ur det arbete som utförs av arbetarna.
Den här klassiska bilden av kapitalismens ekonomiska struktur skiljer sig radikalt från dagens borgerliga "nyklassiska" nationalekonomi. I den produceras inte värdet hos arbetsprodukterna av arbetet utan av både arbetet, kapitalet och jorden, varvid marknaden ser till att alla produktionsfaktorer får sin rättvisa del av kakan. Företagsvinsten är faktiskt kontroversiell i denna tradition och förklaras som monopolvinst, som jordränta. Penningräntan däremot ses som en legitim inkomst, som belöning för att avstå tillfälligt från konsumtion.
Varoufakis tes är att under teknofeodalismen har olika typer av ränta tagit över (industri-)profitens roll Marknaderna har ersatts av algoritmer som styr vinsterna från de producerande kapitalisterna till inkomster för teknokapitalet, "molnkapitalisterna". Kapitalisterna har blivit "vasaller" under en ny härskande klass.
Men Varoufakis hävdar faktiskt att det är profiterna från den traditionella kapitalistiska sektorn som teknokapitalisterna lägger beslag på. Det finns ingen radikalt ny inkomstkälla som skulle ha uppstått. Därför skiljer sig denna nya fas av systemet inte från den tidigare uppkomsten av ett finanskapital. Kapitalismen har blivit mer parasitär, men den har inte upphört. Varoufakis tror att den faktiskt blivit ännu mer krisbenägen än tidigare!
