Alexandre Kojève och Hegel

Den ryske filosofen och en av arkitekterna bakom EU, Alexandre Kojève, höll under 30-talet ett antal föreläsningar i Paris om Hegels "Andens fenomenologi". Genom att flera berömda filosofer bevistade dessa föreläsningar, så har de de haft stort inflytande på fransk filosofi under efterkrigstiden. T.ex. Sartre och andra existentialister.

Dessa föreläsningar finns översatta och samlade i boken "Introduction to the Reading of Hegel. Lectures on the Phenomenology of Spirit". Kojèves tolkningar av "Andens fenomenolog", som nyligen översattes till svenska, är betydligt lättare att förstå än Hegels vidrigt svårlästa bok.

Kojèves läsning av Marx är uppenbarligen påverkad av hans studier av Marx och Heidegger. För Kojève var Hegel så gott som marxist (min tolkning), en ateist som Heidegger och inte alls någon idealist. Trots allt tal om Gud i Hegels skrifter...

Historien är historien om motsättningen mellan Herren och Slaven, eller krigaren och arbetaren. Det börjar med en strid på liv och död för Erkännande, där Herren vinner för att han är villig att riskera sitt liv för sitt begär efter den Andres erkännande. Ett begär som ställer honom ovanför djurens nivå.

Trots att Slaven måste arbeta för Herren, vilken åtnjuter frukterna av Slavens arbete, så är det Slaven som utvecklar civilisationen genom sin förvandling av Naturen. När Slaven i Napoleons gestalt till slut besegrar Herren, så innebär det slutet för Historien. För då uppstår en rättsstat som består av fria medborgare, vilka erkänner varandra som jämlikar, alltså som medborgare.

Hegel redogör i "Andens fenomenologi" för de stora filosofiska system som formulerats under historiens gång, av Herrar och Slavar. Alla dessa system blir "upphävda" och inkorporerade i Hegels eget system. Filosofin, strävandet efter visdom, tar slut och ersätts av den Vise Mannens, Hegels, absoluta kunskap. Den kristna slavfilosofins transcendenta trösterika Gudsideal inkarneras i den Vise Mannen! För Hegel finns ingen Evighet utanför Tiden och Historien. Människan är inte en varelse som överlever döden i någon annan sorts existens.

Man skulle kunna misstänka att Hegel var lite galen när han skrev sin bok. Men Kojève lutar åt att Hegel kanske hade rätt om historiens slut. Och så sent som 1992 publicerades ju den inflytelserika boken av Francis Fukuyama, "Historiens slut och den sista människan", som argumenterar för Hegels tes.

För Marx var ju inte den liberala marknadsekonomin slutpunkten för den mänskliga historien. Men han hade en liknande idé: att den mänskliga förhistorien skulle ta slut i och med kapitalismens ersättande med det klasslösa samhället. Och att "frihetens rike" tar vid. Men Marx motiverade denna idé med förutsägelser från sin vidareutveckling av en vetenskap, Adam Smiths och David Ricardos "politiska ekonomi". Inte med spekulationer à la Hegel.

Hegels framställning liknar mer en av dessa stora "berättelser" som postmodernisterna älskade att dekonstruera. Den där första striden där människorna splittras upp i herrar och slavar förefaller ju faktiskt mer vara en typisk myt än en vetenskaplig förklaring.