Karl Marx doktorsavhandling från 1841 handlar om skillnaden mellan Demokritos och Epikuros atomteorier. Traditionellt har det ansetts att Epikuros i allt väsentligt övertog Demokritos teori, men Marx visade att det fanns subtila men väsentliga skillnader mellan deras naturfilosofiska uppfattningar.
Den idag antagligen intressantaste skillnaden är nog att Epikuros ansåg att atomerna inte faller rakt ned utan avviker en aning från den räta linjen. Antika kommentatorer av Epikuros reagerade starkt på denna ändring, som de ansåg på ett upprörande sätt vanställde Demokritos teori.
Epikuros hade åtminstone två skäl för denna upprörande "förvanskning". Den första är idag mindre intressant: för att atomerna ska kunna "haka i varandra" och bilda sammansatta objekt, kan de inte alla falla parallellt. Det är i och för sig sant att kroppar inte kan "falla" parallellt eftersom de dras mot jordklotets mitt. Men numera vet vi ju att orsaken till atomernas hopklumpning är elektromagnetiska. (Demokritos och Epikuros erkände bara repulsiva krafter, vilket var det vanliga bland naturforskare tills Newton kom med sin på den tiden kontraintuitiva idé om gravitationen som en attraktiv kraft.)
Det andra skälet som Epikuros angav var filosofiskt högintressant. Om atomernas rörelse inte är helt och hållet lagbunden, så finns det en nämligen en möjlighet för viljan att vara fri! Epikuros teori är ett tidigt inlägg i diskussionen om determinismen. Och kvantmekaniken är ett modernt belägg för att han hade rätt i åsiktsskillnaden mellan honom och Demokritos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar