torsdag 17 december 2009

Aristoteles, allmänbegrepp och definitioner

I Penguinupplagan av "The Metaphysics" argumenterar Aristototeles för att allmänbegrepp, universal på engelska, inte kan vara substanser, d.v.s. existera självständigt. Samtidigt sägs en djur- eller växtart vara substans. Hur går det ihop? En art brukar ju uppfattas som ett allmänbegrepp.

Aristoteles skiljer mellan art och släkte (species respektive genus). Begreppet "häst" betecknar en art, en form, medan "djur" betecknar ett släkte. Arten betecknar vad den enskilda individen är, dess utmärkande egenskaper. En individuell häst är en häst oavsett att det finns andra individuella hästar med samma egenskaper. Däremot är "djur" ett samlingsbegrepp som betecknar olika sorters djur, som råkar ha vissa gemensamma egenskaper, och därför kan grupperas under samma beteckning.

Aristoteles syn på definitioner är att de dels talar om vilket "släkte" en företeelse ingår i och dels vilken egenskap som utmärker den genom att inskränka släktets omfång. Arten människa definieras t.ex. som ett djur med två ben. Man kan därför bygga långa kedjor med definitioner, som specificerar mer och mer inskränkta varelser. En afrikan t.ex. skulle kunna definieras som en människa med svart hy. Men i en sådan kedja har arten, t.ex. människan en särställning. En individuell människas form är arten människa. Aristoteles var inte rasist. Men jag kan inte se att han hade någon förklaring för artens särställning utifrån sitt definitionsbegrepp.

Linné använde som bekant Aristoteles sätt att klassificera och definiera i sin systematik av växt- och djurvärlden. Anledningen till att det går så bra att dela in växter i arter, släkten, familjer, klasser o.s.v är att de faktiskt är släkt med varandra. Begreppet djur motsvarar alltså inte bara en godtycklig samling djurarter utan också en gemensam förfader. Aristoteles släkter, genus har alltså en gång varit arter, species. Men det kände han inte till!

Aristoteles definitionsbegrepp skiljer sig från dagens. Det handlar inte om att införa ett nytt, kortare namn på en längre beskrivning. Inte heller om att förtydliga vad som menas med ett ord. Istället beskriver den viktigaste typen av definition "formen" på ett ting, d.v.s dess väsentliga egenskaper. En sådan definition kan bara komma fram som resultatet av en undersökning. Den kan inte vara utgångspunkten för den. Därför skjöt Karl Poppers kritik över målet, när han menade att Aristoteles allmänna lära om definitioner utgjort ett stort hinder för vetenskapens utveckling. Den klassificerande typen av definitioner däremot tillhör inte det som stått sig bäst.

4 kommentarer:

  1. Hej jag skriver ett arbete inom filosfin och behöver hjälp med ett par frågor angående funktionlismen.

    Vad är funktionalismens syn på kropp och själ?
    Vad finns det för argument för och emot funktionalismen.

    Tacksam för svar!!

    SvaraRadera
  2. Hej,
    "Philosophy of Mind" av Jaegwon Kim har ett par kapitel om funktionalismen. Wikipedia har också artiklar om olika varianter av den.

    "Själen" sägs bestå av vissa funktioner, inte av någons sorts andlig substans. Vår förmåga att spela schack t.ex. är inte unik för människan utan kan imiteras av en dator. Man skulle då kunna tänka sig att alla "själsliga" funktioner som tänkande, minne o.s.v. skulle kunna förverkligas i något helt annorlunda underlag än en mänsklig kropp, t.ex. en dator eller robot.

    Ett argument mot teorin är "Chinese room", som finns beskrivet på Wikipedia. Ett översättningsprogram förstår inte alls vad det gör på samma sätt som en människa.

    Ett annat vanligt argument är att vårt själsliv inte kan skiljas från våra kroppar. Det har utvecklats för att tjäna vår förmåga att anpassa oss till omgivningen under den biologiska utvecklingen. Vi "förstår" symboler, som språk, men vi förstår inte ännu hur detta går till. Så vi förstår inte till full de funktioner som funktionalismen påstår ska kunna kopieras av en maskin.

    SvaraRadera
  3. Hej, har haft både nytta och nöje av dina funderingar eftersom jag nu läser filosofi. Min fråga till dig är: hur skulle du definiera "den fria viljan"?

    SvaraRadera
  4. Roligt att bloggen ger något! Den "fria viljan" handlar för mig mer om handlingar än om "vilja". Människan kan välja att handla på ett sätt eller ett annat, efter att ha bedömt effekterna av de olika alternativen. I denna betydelse anser jag det vara självklart att viljan är fri. Det starkaste argumentet mot viljans frihet var länge determinismen, d.v.s tron att allt är förutbestämt från tidens början. Newtons mekanik var ett argument för detta men kvantmekaniken har definitivt omkullkastat det argumentet enligt min mening. Det finns faktiskt diverse idéer, om att determinism och viljefrihet faktiskt skulle kunna gå ihop, vilka man kan läsa om på wikipedia t.ex., men de övertygar inte mig. Kants idé var intressant filosofihistoriskt: världen "för oss" följer stränga lagar, men det finns en värld "i sig" utanför tid och rum vilken kan gripa in som orsak i den erfarna världen i form av en fri vilja.
    (Några av de tidiga blogginläggen handlar om den här frågan. Ett om Martin Heisenberg som har idéer om hur den fria viljan kanske uppstod ur slumpmässiga rörelser hos primitiva djur.)

    SvaraRadera