Adam Smiths stora verk om "Nationernas välstånd" är fortfarande i högsta grad läsvärd. Den innehåller inte bara hans teori om hur den kapitalistiska marknadsekonomin fungerar, utan också ett omfattande material om den ekonomiska historien alltifrån antiken fram till 1776 när boken kom ut.
En sak som slår en vid läsningen är hur nära han faktiskt står Marx. Om nyliberaler skulle läsa Smith, som sägs vara en idol för dem, så borde de väl snarast avfärda honom som kommunist. Den kapitalistiske entreprenören ser han visserligen som en hjälte, även om denne ständigt konspirerar för att sätta den fria konkurrensen ur spel. Men vinstdrivande företag var han skeptisk till. Aktiebolag kunde passa för vissa rutinmässiga verksamheter som banker, men inte annars.
Vad gäller den politiska ekonomin, så var han jämfört med Marx inkonsekvent och blandade friskt motstridiga idéer med varandra. Men det väsentliga i Marx mervärdeteori finns faktiskt formulerad redan hos Smith! Begreppet mervärde för överskottet är Marx´ uppfinning. Men ändå är för Smith källan till detta överskott det obetalda arbetet, och det fördelas sedan i form av industriprofit, ränta och jordränta mellan industrikapitalist, penningkapitalist och jordägare. Smith säger visserligen sedan helt riktigt (enligt Marx i "Teorier om mervärdet") att kapitalisten inte investerar om han inte får någon profit. Men, påpekade Marx, motiv och orsak är två skilda ting.
Adam Smith var moralfilosof innan han fördjupade sig i den politiska ekonomin. Det finns en åsikt idag bland forskarna att man inte kan förstå hans ekonomi om man inte sätter den i samband med hans "The theory of Moral Sentiments" (finns här). I jämförelse med hans ekonomiska huvudverk är denna traktat knastertorr, och jag förmådde inte läsa många sidor i den. I vart fall framkom det att han inte hyllade den liberala tesen om människan som en helt igenom egoistisk varelse. Tvärtom besitter hon av naturen förmåga till empati. Det tycktes inte finnas några konstigheter i hans människosyn...
Även filosofiskt stod han ganska nära historiematerialisten Marx. Han utgick inte i "Nationernas välstånd" från människornas psykologiska egenskaper utan från de ekonomiska mekanismerna, vilka kan förklaras vetenskapligt.
Smith hade en intressant, visserligen föråldrad, teori om stadierna i den historiska utvecklingen. Det första är jägarstadiet då produkterna byttes helt i enlighet med arbetstiden. Feodalismen behandlas ganska utförligt, då de godsherrarna inte hade så mycket varor att köpa utan spenderade överskottet i ekonomin på en stor tjänarstab. Ju fler feodala hinder som man kan bli av med i det moderna samhället, desto mer "förbättrat" kan samhället bli och desto större välstånd. I framtiden ser han ett stationärt samhälle, där produktionen inte längre behöver växa. Kapitalets ständiga tillväxt var inget som han såg som ett självändamål.
Det som Smith saknade i jämförelse med Marx var en insikt om att det "moderna" samhället är en historiskt övergående form och inte ett "naturligt" ekonomiskt system. Smith använde ju överhuvud inte begreppet "kapitalism". Därför var han oförmögen att i sin politiska ekonomi, t.ex. skilja mellan produktionsmedel i allmänhet och dess historisk form, kapitalet. En oförmåga i och för sig som fortfarande präglar den "borgerliga" ekonomin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar