lördag 25 september 2010

Metahumanism?

"Metahumanism" är ett begrepp som John Sanbonmatsu lanserat i boken "The Postmodern Prince". Metahumanismen innebär en utvidgning av humanismen, medan "posthumanismen", som den är kritisk till, tvärtom tenderar att se människor som maskinlika, och drömmer om "cyborgar", halvt biologiska och halvt syntetiska varelser.

Metahumanismen har likheter med den traditionella djurrättsrörelsen. Men till skillnad från denna är det inte abstrakta "rättigheter" utan empati gentemot lidande, kännande varelser som motiverar den utsuddade gränsen mellan arten människa och andra arter.

Sanbonmatsu anser sig inte bara överskrida upplysningstidens humanism utan även marxismen. Större delen av boken går visserligen ut på att försvara den traditionella marxismens tes att motståndet mot kapitalismen förutsätter teori, organisation, ledning och strategi. Kritiken riktas mot postmodernismen, Foucault och andra akademiska "kritiska teoretiker", vilka tog avstånd från allt detta och istället hyllade en fragmenterad, splittrad och i praktiken kraftlös opposition mot förtryck av olika slag.

De frigörande rörelserna måste organisera sig, ha form, men också "formlöshet". Det leninistiska partiet har spelat ut sin roll, och istället hämtas inspiration från Antonio Gramscis idéer om den "moderne fursten", den "kollektive intellektuelle", en sorts mellanting mellan parti och folkrörelse, som erövrar den ideologiska ledningen, hegemonin, över sin klass och även över andra klasser och skikt.

För den "postmoderne fursten" tänks motståndet mot kapitalism smälta samman med motståndet mot rasism, patriarkaliskt förtryck, minoritetsförtryck, förtryck av djur m.m.. För Sanbonmatsu är detta en fortsättning av den socialistiska drömmen och utopin, men med andliga och nästan religiösa övertoner. Hur denna enhet konkret ska kunna konkretiseras, återstår att se.

Filosofiskt är Sanbatsu något så ovanligt som en "fenomenologisk" marxist. Han använder ofta begrepp som "livsvärld" och refererar till fenomenologer som Husserl och speciellt Merleau-Ponty. Men skillnaden mellan fenomenologi och dialektisk materialism får vara ämne för ett eget inlägg. I Sanbatsus bok är faktiskt skillnaden inte synlig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar