Slavoj Zizeks senaste bok, "Absolute Recoil" har underrubriken "Towards a New Foundation of Dialectical Materialism". Första frågan som inställer sig är: behöver ens den dialektiska materialismen grundas i något annat, något djupare? Mitt spontana svar är nej, och boken får mig inte att ändra åsikt. Alla Zizeks försök att filosofiskt, utifrån vissa idéer, motivera materialism och dialektik tyder på att han är fången i ett idealistiskt synsätt.
Underrubriken skulle lika gärna kunnat vara "Zizek fortsätter att försöka återaktualisera Hegel". Det försöket misslyckas också, enligt min mening. Det går inte att låtsas att Hegel egentligen inte var idealist, även om hans idealism ibland kommer väldigt nära en materialism.
Men "Absolute Recoil" är ändå läsvärd för den filosofiskt intresserade, på grund av Zizeks många utvikningar i olika ämnen, t.ex. teologihistoria. Redogörelsen för Schellings teologi är fascinerande. Av någon anledning kopplar Zizek inte ihop idéerna om skapargudens ursprung i "Gudomen" med gnosticismens idéer om "demiurgen". Han är mer intresserad av att utveckla sin egen teologi - en något märklig sysselsättning av en "dialektisk materialist", kan man tycka.
Hur allvarligt ska man se på Zizeks "teologi"? Som materialist kan han försvara sig med att han anser att Gud är död. Men han dog enligt Zizek på korset i gestalt av Jesus Kristus, och överlät åt världen att räddas av den Helige Ande, d.v.s. de "heligas samfund", Kyrkan.
Zizek tror knappast på det här, men han är så förtjust i dessa idéer, så att han faktiskt framställer dem som om de vore sanna i någon mening. Samma sak gäller för flera andra av hans hegelianskt inspirerade tankar, som exempelvis att det skulle finnas något som är mindre än ingenting, "less than Nothing". Att spekulera över begrepp som "Intet" och "Varat" är typiskt hegelianskt, men knappast något som en materialist ägnar sig åt.
Ändå ska det erkännas att Zizek försöker motivera sina spekulationer utifrån dagens naturvetenskap. Higgsfältet är t.ex. ett "Intet", som inte är tomt, eftersom det innehåller energi. Det riktigt tomma rummet är alltså mindre än Intet (tomrummet som inte innehåller materia)!
En annan av Zizeks älsklingsidéer, att det finns ett "ontologiskt gap" i verkligheten med utgångspunkt från kvantmekaniken, kan ses som en materialistisk förklaring av dialektikens påstående att det finns "motsägelser i alla ting". Men tyvärr skojar han bort det genom att "förklara" det här gapet med Guds slöhet, när han skapade Världen. Gud hade nämligen inte förutsett att människorna någonsin skulle upptäcka kvantmekanikens motsägelsefulla lagar.
Zizeks tankar om det Ena, "the One", är svåra att smälta för en materialist. Han tycks tro att begreppet betyder något bestämt, oavsett vad det syftar på. Och då blir det förstås väldigt mystiskt, och ger utrymme för spekulationer som att "Två kommer före Ett". Men "en " (person) kan samtidigt bestå av miljarder (celler) - det beror ju på vilken enhet vi är intresserade av att tala om. "Ett" är en abstraktion så länge vi inte pekat ut det konkreta ting vi syftar på.
Om filosofen ser ett ontologiskt gap så är väl tandläkaren närmare sanningen när hen ser ett odontologiskt gap? (Ursäkta, väldigt lågt skämt!)
SvaraRaderaDåliga historier, gärna snuskiga, är en annan av Zizeks specialiteter... T.ex. den om hur Maria Magdalena försökte ta Jesus oskuld...
RaderaMycket intressant blogg!
SvaraRaderaJag har en fråga angående hypotetisk-deduktiv metod:
Om dödligheten på Semmelweis avdelning för sjuka barn inte hade sjunkit då han provade sin hypotes om blodförgiftning (genom att införa att läkarna desinficerade sina händer innan de undersökte patienterna) skulle detta bevisa att Semmelweis hypotes var falsk?
Det var längesen - om någonsin - jag läst en lärobok i vetenskapsteori, men den här frågan låter som en övningsuppgift, avsedd att vara en kuggfråga :-).
RaderaDet spontana svaret på frågan är förstås att Semmelweis hypotes hade bevisats vara falsk. Men något fullständigt bevis är det ju inte utan bara ett starkt indicium.
Inom matematiken räcker det att använda logik för att dra slutsatser. Men tyvärr inte i naturvetenskaper eller samhällsvetenskaper. Där kan man aldrig vara säker på att man tagit hänsyn till alla empiriska faktorer som är relevanta.
Jag har själv stött på detta inom ett så pass "logiskt" område som felsökning i stora mjukvarusystem. Oftast är felen "enkla": en enda sak orsakar en annan och den ytterligare en annan o.s.v. Men ibland hänger dom här faktorerna ihop på ett mer komplicerat sätt. Det som såg ut som ett fel var ett fel, men det felet berodde i sin tur på någon sällsynt företeelse som upptäcktes först 15 år senare. (Det är därför man inte ska tro på dem som påstår att det finns felfria dataprogram...)
Efter ett liv med populärvetenskap finner jag att materien fortfarande inte är definierad. Kvarkar och strängar är matematiska abstraktioner, s.k. tankefoster.
SvaraRaderaEn materialist är alltså någon som tror på sådana. Och en idealist är någon som tror på lite andra tankefoster. Finns Tegmark i oändligt många kopior eller finns Gud? Jag får singla slant! Eller skall jag låna tärningen av Gud?
Jag skulle nog påstå att det är skillnad på kvarkar och strängar i filosofiskt hänseende! När kvarkteorin kom så betraktades kvarkarna av fysikerna som rena matematiska abstraktioner. Men idag är , såvitt jag vet, de flesta fysiker övertygade om att de är fysiskt verkliga. Det finns så många experiment som bekräftar teorin.
RaderaSträngteorin har inte alls samma fysikaliska status, genom att de experimentella bevisen fortfarande saknas. Det finns ju dessutom konkurrerande teorier som påstår sig kunna förklara det som strängteorin förklarar ("twistorer" och annat).
Så det enkla svaret är: kvarkar är materia, men vi vet ännu inte om strängar är det.
Du skriver att "materien fortfarande inte är definierad". Jag är inte så säker på det. Det finns faktiskt dom som gjort bra försök till definitioner, som t.ex. Lenin i "Materialism och empiriokriticism".
Man skulle kanske kunna formulera Lenins tanke så här: materia är det som existerar utanför vårt medvetande, och som alltså inte är rena "tankefoster".
Jag inser att man skulle kunna angripa Lenins definition på olika sätt. Man skulle t.ex. kunna ställa frågan: var existerar då medvetandet, om det inte har samma grad av verklighet, som det som finns "utanför medvetandet"?
En "subjektiv idealist" skulle kunna invända att "det där du säger finns utanför medvetandet - det är bara ett påstående - och påståenden är tankefoster!"... Men då skulle jag svara att "javisst, dina argument är också tankefoster, men när du ska äta så måste du hitta mat som inte bara finns i ditt medvetande!"
Vad gäller Tegmark, så har han en konstig teori, flervärldsteorin, som det inte finns bevis för. Jag ser ingen anledning till att tro på den. Men därmed inte sagt att det går att avfärda den helt och hållet heller, på filosofiska eller andra grunder. Men jag hoppas ju att hans galna värld aldrig kommer att få några experimentella belägg :-)