"Einsteins oavslutade revolution"
"Einstein´s Unfinished Revolution The Search for What Lies Beyond the Quantum" av Lee Smolin har en del frapperande likheter med C.S. Peirces tänkande, som förra inlägget handlade om. Både Peirce och Smolin har en kosmologi, som utgår från ett initialtillstånd av kaos och oordning, men som utvecklas till allt större ordning.
För Peirce beror detta på en inneboende tendens till uppkomst av vanor. T.o.m. naturlagarna är vanor. Smolin framkastar en djärv teori i slutet av sin bok med samma resultat, men som utgår från tanken att dagens två dominerande fysikaliska teorier, relativitetsteorin och kvantmekaniken är ofullständiga beskrivningar av verkligheten och att det därför behövs radikalt nya utgångspunkter för fysiken.
Smolins bok handlar till större delen om varför kvantmekanikens relation mellan makroskopisk objekt, vilka .t.ex. har bestämda lägen och rörelsemängder å ena sidan och mikroskopiska objekt som i princip kan vara på flera ställen samtidigt. Övergången mellan dessa två "världar" sker genom mätning, varvid vågfunktionen "kollapsar" och resultatet av mätningen beskrivs av sannolikheter.
Smolin menar att Niels Bohrs s.k. komplementaritetsprincip, att experimenten måste beskrivas på olika sätt beroende på vad man vill mäta, strider mot vad Smolin kallar "realism". Realismen, eller materialismen, som många icke-filosofer föredrar att kalla den, innebär att verkligheten existerar oberoende av vårt medvetande.
Enligt Smolin har det hela tiden funnits "realistiska" alternativ till Köpenhamns-tolkningen och han går igenom dem en efter en i boken. Men det finns enligt honom tveksamheter hos dem, t.ex. i pilotvågsteorin och mångvärldsteorin. Det är därför han skisserar ett möjligt radikalt alternativ som skulle kunna förena relativitetsteorin och kvantmekaniken.
En egenskap hos denna framtida teori skulle t.ex. kunna vara att tiden är fundamental, medan rummet är något sekundärt. Rummet byggs upp av ett närverk av individuella händelser, vilka har kausala, orsaksmässiga, relationer med varandra. Smolin tycks inte vara inspirerad av A.N. Whiteheads processteori, som byggde på händelser, utan av 1600-tals filosofen Leibnitz monadfilosofi. Monadernas vyer mot omvärlden motsvaras hos Smolin av information, som överförs mellan händelserna. I själva verket består världen av dessa "vyer", vilket motsägs av hans tidigare avståndstagande från att information skulle kunna vara helt omateriell.
En sak som jag tycker är oklar är Smolins inställning till kvantmekanikens sannolikhetskaraktär. Han verkar tro att den kan förklaras genom att utgångsvärdena i en mätning aldrig kan vara exakta. Ungefär som kaosteorin, som via deterministiska lagar kan leda till väldigt olika slutresultat. Det förefaller som att Smolin inbegriper determinismen i sin "realism", även om det inte sägs rent ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar