Apropå den s.k. panpsykismen, så har jag faktiskt kommenterat denna tanke en gång tidigare, i ett inlägg om "Diderot som dialektisk materialist". Då var jag skeptisk och ansåg att panspykismen strider mot den dialektiska materialismens tes att helt nya företeelser kan uppstå på ett språngartat sätt. Men numera lutar jag åt att sådant som medvetande och fri vilja knappast kan uppstå spontant i en värld som helt saknar dessa egenskaper.
Det kom en intressant kommentar till artikeln, som reagerade på att jag var skeptisk till att "stenar kan förnimma":
”Spinoza säger (Epist. 62), att en sten som flöge genom luften skulle, om den vore utrustad med medvetande, tro att den flöge av sin egen vilja. Jag tillfogar endast, att stenen skulle ha rätt. Stöten är för den vad motivet är för mig "
- Schopenhauer
Schopenhauer har nog både rätt och fel här. Stenen har uppenbarligen inte samma grad av medvetande och fri vilja som människor. Möjligen har molekylerna i stenen en viss mikroskopisk rörelseförmåga som kan vara ett förstadium till vårt medvetande och vår fria vilja.
I motsats till stenar så kan vi ha många olika motiv, vilka vi aktivt kan välja mellan. Att tro att vi inte har den förmågan är en lika orimlig tanke som den solipsistiska teorin om att världen består av mina förnimmelser och tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar