Även om man inte är överens med Kant om t.ex. tinget i sig, så håller fortfarande hans resonemang om varför det är omöjligt att bevisa Guds existens. Hans uppfattning har trängt djupt ner i det kollektiva medvetandet - "tro och vetande" uppfattas som två skilda ting nuförtiden av de flesta, tror jag.
Kant ansåg att i grunden finns det bara tre varianter av gudsbevis: det ontologiska, det kosmologiska och det fysikoteologiska beviset. Det ontologiska beviset utgår från vilka egenskaper begreppet Gud har, nämligen det i alla avseenden fullkomliga och perfekta. I kristendomen talar man ju t.ex. om en allsmäktig, allgod och allvis gud. Om Gud existerar så är han mer fullkomlig än om han inte gör det. Om han alltså inte existerar så vore han inte fullkomlig. Alltså en självmotsägelse.
Kants svar är att det är en sak vilka egenskaper ett begrepp innehåller å ena sidan, en annan om begreppet har sin motsvarighet i verkligheten. Det handlar alltså om ett simpelt logiskt misstag. (Icke desto mindre fanns det teologer på 1900-talet som försökte återupprätta detta medeltida "bevis". Jag läste en sådan bok för ett antal år sedan och höll faktiskt på att bli övertygad om bevisets giltighet!)
Det kosmologiska beviset utgår från att Universum måste ha en orsak. Men säger Kant, om vi uttalar oss om världen som helhet så går vi utanför den möjliga erfarenheten och därmed den möjliga kunskapen. Dessutom, vad är det som säger att det är en Gud med de traditionella egenskaperna, som skulle vara denna orsak. Till den slutsatsen behövs stöd från det ontologiska gudsbeviset, med dess definition av gudsbegreppet. Och det beviset är ju redan förkastat.
Liksom det kosmologiska gudsbeviset, behöver det tredje beviset, det fysiko-teologiska, stöd av det första ontologiska beviset. Men denna variant utgår inte från universum som helhet, utan finner spår av en gud i naturens egenskaper. Det vanliga på Kants tid var att peka på ändamålsenligheten i naturen, som tyder på en intelligent konstruktör. Kant visade störst respekt för detta av de tre bevisen. Men sträng som han var så påpekade han att man kan inte utan vidare jämföra människors ändamålsenliga produkter med naturföremål.
Man får väl säga att evolutionsläran har tagit kraften ur detta bevis ur "intelligent design" även om kristna fundamentalister i USA stretar på med denna typ av argument. I vilket fall som helst är det en sorts byggmästare, en demiurg, och inte en Gud man får fram på detta vis.
Modern fysik och kosmologi har övertygat förvånansvärt många vetenskapsmän om Guds existens. Och då är det en variant av det tredje fysiko-teologiska beviset som det handlar om. Fysikerna har ju väldigt svårt att förklara varför naturkonstanterna (som inte framgår ur naturlagarna utan ur experimenten), råkar ha så lämpliga värden för att möjliggöra existensen av liv och därmed av oss. Fler och fler som inte är troende har tvingats ansluta sig till teorier om att det skulle finnas massor med parallella universa, med andra värden på konstanterna. Vår existens skulle då inte framstå som så mystisk.
Jag tror att Kant skulle hållit fast vid sin negativa inställning till det fysiko-teologiska beviset, även om han känt till den "antropiska principen", att naturen tycks vara gjord för att möjliggöra människans existens. Kant hade nämligen ett eget argument för Guds existens i rockärmen. Det byggde inte på vetande utan på moral, och var så subtilt, så det får jag återkomma till.