Den gängse tolkningen i Sverige är, tror jag, är att yttrandefrihet är bra, för det är synd om folk som blir inburade för sina åsikters skull. Men vitsen med yttrandefrihet är att sanningen kommer lättare fram i en öppen, fri, offentlig diskussion.
I Sverige är dock ryggradsreaktionen i alla läger att "släpp för Guds skull inte fram folk i media med åsikter långt från mainstream, för svensk TV får absolut inte riskera att någon blir påverkad att bli nazist, kommunist, islamist" o.s.v.!
Att Muhammed Omar får diskutera Iran i 10 minuter med en icke-islamist, betecknas som ett haveri för SVT. Inte underligt att vi har fått lagar som FRA-lagen och IPRED-lagen, när den svenska liberalismen är så erbarmligt svag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar