Jag påstod i förra inlägget att den dialektiska materialismen inte automatiskt leder till marxism. Ett bra exempel på detta finns i följande diskussion där Manuel DeLanda redogör för sin "nymaterialistiska" filosofi. Visst finns det vissa skillnader mellan denna och dialektisk materialism, men likheterna är slående.
Nymaterialismen betonar att allt måste förstås som processer eller åtminstone som resultat av processer. Jämför med Kapitalet som behandlar processer som arbetsprocessen, värdeprocessen, produktionsprocess, cirkulationsprocessen m.m.. Nymaterialismen är inspirerad av moderna teorier, bl.a. komplexitetsteori och Prigogines idéer om icke-jämviktssystem. Kritiken mot relativismen och idealismen hos postmodernismen är hård och bara att instämma i....
Men nymaterialismen tar också helt avstånd från all "essentialism", och där är den inte tillräckligt dialektisk enligt min mening! Som jag tidigare skrivit apropå Aristoteles och hans "essenser" eller väsen, så är dessa nödvändiga för beskrivningar av verkligheten. Men - i motsats till Aristoteles - är essenser, "tingens väsen" inte eviga utan föränderliga. DeLanda har ju rätt i att t.ex. en given järnatom har uppstått i någon stjärna för ett antal miljarder år sedan; men det är ganska praktiskt att betrakta den som ett "ting" med vissa bestående egenskaper, snarare än en process!
En av DeLandas lärofäder är visserligen "marxisten" Deleuze, men själv är han antimarxist, visserligen tycks det som, med vänstersympatier. Ett som jag tycker ganska dåligt argument för antimarxismen är att Marx talade om t.ex. samhällen som "totaliteter" och som han därför ansåg kan beskrivas som enheter. Han går också i länken ovan till vildsint angrepp mot Marx centrala teorier om bytesvärde och mervärde. Men jag misstänker att DeLanda helt enkelt grovt missförstått Marx. Och det kan nog hänga ihop med DeLandas antiessentialism.
Det är ett evinnerligt ältande om materialismens varande eller icke som den allrådande sanningstolkaren.
SvaraRaderaJag fastslår prompt och utan minsta prut att Naturens regelverk kan endast tolkas på ett sätt. Det Sanna sättet. Den klassika fysiken duger än idag som grogrund för förståelsen av den materialistiska filosofin. Blanda alltså inte in kvantfysiken eller, huvaligen, någon idealism.
För mig finns alltså ingen nymaterialism eller gammelmaterialism - Det vore lika befängt som att säga att antikens tyngdlag inte gäller idag.
Det finns enbart det materiella.
Jag kan nog inte instämma i det. Det finns väsentliga skillnader mellan materialismen hos Demokritos under antiken, materialister som la Mettrie under upplysningstiden och dialektiska materialister som Marx och Engels. Även om jag inte kan se att DeLanda eller Deleuze tillfört något revolutionerande nytt filosofiskt sett, så bör man ta hänsyn till DeLandas påpekande att "materia" numera även måste innefatta energi och fysisk information. Filosofin måste hänga med i vetenskapens utveckling...
SvaraRadera