Naturlagar, determinism och samhället

Marx menade att det går att urskilja "naturlagar" som gäller i olika samhällstyper. Detta har av en del tolkats som att Marx var determinist, att allt som sker i historien är oundvikligt och att framtiden kan i detalj förutses. Man behöver inte läsa speciellt mycket av Marx för att upptäcka att det är en feltolkning. (Men kritiker av marxismen har ofta inte läst Marx...)

Man skulle kunna indela de "naturlagar" som gäller inom fysiken i tre typer, av vilka två även förekommer i samhällslivet. Ett exempel på den första typen är lagen om energins bevarande, termodynamikens första huvudsats. I vilken fysisk process vi än betraktar är summan av energin konstant. Men lagen säger inget om vilka energiformer som övergår i vilka. Den här typen av lagar finns det många exempel på inom marxistisk ekonomi. T.ex. redogör Marx i Kapitalet för ett enkelt matematiskt samband mellan varornas priser, pengarnas omloppshastighet och mängden pengar som krävs för cirkulationen. Ett annat samband som kan nämnas är att det producerade värdet delas upp i arbetslön, företagsvinst, penningränta och jordränta och att ökning av en beståndsdel måste uppvägas av minskningen hos en annan.

Den tyske arbetarledaren Lassalle hade en teori om att den "järnhårda lönelagen" driver arbetarlönerna till ett absolut minimum. Marx kritiserade faktiskt den teorin. Visserligen finns det en ständig press på lönen genom kapitalets tendens att skapa arbetslöshet och därmed konkurrens om arbetstillfällen. Men arbetarna kan organisera fackföreningar och är alltså inte helt maktlösa. Samhällsförhållanden kan alltså inte reduceras till enkla fysiska lagar.

Den andra typen av naturlag är termodynamikens andra huvudsats, som säger att entropin aldrig kan minska i ett fysiskt system. (Entropin brukar numera definieras som ett mått på oordningen i ett system). Denna lag säger alltså något om i vilken riktning det fysiska systemet förändras. Värme strömmar t.ex. spontant från varma områden till kallare. Man skulle kunna säga att andra huvudsatsen säger mer än den första om vad som tenderar att hända i den fysiska verkligheten. Men den förutsäger inte allt som sker, bara vad som tenderar att ske.

Den andra huvudsatsen kan jämföras med Marx teorier om att kapitalet tillväxer genom ackumulation, att kapitalet centraliseras och monopoliseras. Allt detta stämmer ju bra med verkligheten. Marx teori om tendensen för profitkvoten att falla har däremot varit omdiskuterad. Nu menade han själv att det finns motverkande tendenser, som tillfälligtvis kan orsaka t.o.m en ökning av profitkvoten. Därför är dessa marxistiska "lagar" mindre stränga än termodynamikens andra huvudsatsen som brukar betraktas som absolut. (Dock är diskussionen om Maxwells tankeexperiment, "Maxwells demon", som försöker sätta lagen ur spel, nog inte helt avgjord ännu.)

Den tredje typen av naturlagar i fysiken kan exemplifieras av Newtons kraftekvation. Det intressant med den är att man utifrån rörelsetillståndet i en kropp i ett visst ögonblick kan räkna ut kroppens framtida rörelse för all evighet. Detta är alltså en deterministisk lag. Någon motsvarighet till sådana deterministiska lagar finns inte i marxismen. Vilket är ganska självklart för människors beteende i samhällen är inte förutsägbara på det sätt som biljardkulors rörelse är det.

Anledningen till att det uppstår lagbundenheter i mänskliga samhällen är troligen statistisk. En enskild persons beteende är svårt att förutspå, men tusentals och miljoners är mycket lättare. Det är i och för sig troligt att också de fysikaliska lagarna, som vi brukar betrakta som allt igenom "järnhårda", också är statistiska fenomen. I varje fall om man ska tro kvantmekaniken.