Marx och "arbetsvärdeläran"

Bland motståndare till marxismen har det alltid varit populärt att rikta in kritiken mot den s.k. arbetsvärdeläran. Det är på flera sätt förståeligt. Dels är den en hörnsten i Marx ekonomiska teorier i "Kapitalet". Dels är det en teori som går utöver enkla empiriska iakttagelser av de ekonomiska skeendena, där vi hittar marknadspriser men inga objektiva "värden" hos varorna. Det går inte att "bevisa" att varornas bytesvärden bestäms av den i dem nedlagda arbetstiden.

Marx hittade inte på arbetsvärdeläran, utan han övertog och fördjupade den från den klassiska politiska ekonomin, från Adam Smith och David Ricardo. Dessa insåg att marknadsprisernas svängningar kring ett jämviktsläge motiverade införandet av det teoretiska begreppet "bytesvärde". Bytesvärdet är en abstraktion, ungefär som geometrins utsträckningslösa punkter, vilka underlättar förståelsen men inte direkt motsvarar något iakttagbart. Enligt Marx hade dessa politiska ekonomer därigenom lagt grunderna till en vetenskap, som utforskar de inre sammanhangen under tingens yta. Marx utveckling av deras teorier var samtidigt en kritik av den politiska ekonomin.

Martin Nicolaus har i inledningen till Penguinupplagan av "Grundrisse", förarbetena till Kapitalet, beskrivit hur Marx framställde den politiska ekonomin i två versioner. Den första versionen utgår från de borgerliga ekonomernas idealbild av ekonomin: den s.k. enkla varuproduktionen där varorna byts rättvist och jämlikt av producenter som äger sina produktionsmedel. Här gäller "värdelagen" fullt ut. Men ett sådant samhälle har aldrig existerat! Alla samhällen med allmän varuproduktion har varit kapitalistiska, där de direkta producenterna inte har ägt sina produktionsmedel. Tidigare former av samhällen har handlat företrädesvis mellan samhällena för att byta överskottsprodukter med varandra.

För att förstå det kapitalistiska samhället som är mera komplicerat än den enkla varuproduktionens samhälle, är det en fördel att börja beskriva lagarna för det senare och först därefter beskriva hur dessa lagar modifieras under kapitalismen. Man kan jämföra med hur Einstein först lade fram den speciella relativitetsteorin om system i likformig rörelse, och först därefter kunde ta sig an det svåra men mer realistiska fallet med accelererade system i den allmänna relativitetsteorin.

I tredje bandet av "Kapitalet" beskrivs hur konkurrensen mellan kapitalisterna leder till en utjämnad profitkvot varför jämviktspriserna pendlar runt det s.k. produktionspriset istället för bytesvärdet. Marx var alltså inte heller anhängare av någon enkel variant av "arbetsvärdeläran". Men för att förstå de modifierade jämviktspriserna är utgångspunkten för teorin, att det är arbetet som skapar värdena, oundgänglig.

Jag återkommer till de alternativ som nationalekonomer utformade, när de förkastat arbetsvärdeläran, som ledde till teorierna om mervärdet och exploateringen av de egendomslösa.