I ett tillägg till tredje bandet av "Kapitalet", kommenterar Friedrich Engels en artikel av Conrad Scmidt om boken i vilken denne menar att värdelagen är en vetenskaplig hypotes utan vilken "varje teoretisk insikt i den kapitalistiska verklighetens ekonomiska maskineri" blir omöjlig. Senare hade Schmidt dessutom i ett brev deklarerat att värdelagen är en "fiktion", även om den är "teoretiskt nödvändig". Engels tog helt avstånd från Scmidts åsikt. Gissningsvis hade Marx själv varit mer positiv till den, även om han nog inte skulle uttryckt sig precis så. Rättfärdigandet av värdelagen ligger som jag ser det i första hand i förståelsen som den leder till av kapitalets och mervärdets olika former och de ekonomiska tendenser som Marx kunde förutse på basis av hela sin teori.
För att motivera en "större och mer definitiv betydelse" för värdelagen följer så i Engels text en lång historisk redogörelse för hur byteshandeln uppstod i historiens gryning. Ända fram till 1400-talet menar han, var denna så outvecklad att de som bytte sina överskottsvaror hade koll på hur mycket arbetstid det behövdes för deras tillverkning. Och eftersom de själva i princip själva kunde tillverka dem, så fanns det ingen anledning att nöja sig med sämre villkor än värdelagens - att lika arbetstid byts mot lika arbetstid. Så kan det förstås ha varit, men det är väl inte relevant för beskrivningen av ett kapitalistiskt samhälle på 1800-talet?
En teori som medvetet utgår från den teoretiska fiktionens nödvändighet är den borgerliga nyklassiska nationalekonomin. Men fiktioner blir inte vetenskapliga bara för att de inte stämmer med den empiriska verkligheten. Det finns en intressant kritik denna teori i Daniel Ankarloos bok "Marknadsmyter".
Den akademiska nationalekonomin baseras på matematiska jämviktsmodeller av en marknadsekonomi som består av 100 % rationella agenter med fullständig information om det ekonomiska livet. Det är kanske inte så förvånande att teorin inte förklarar så mycket av den faktiska verkligheten. Den lyckas t.ex. inte förklara en så vanlig ekonomisk företeelse som pengars existens!
Det kanske var fler än jag som höjde på ögonbrynen när det "ekonomiska nobelpriset" för några år sedan delades ut till en forskare som sades ha förklarat varför det överhuvud finns företag. Orsaken sades vara att det finns "transaktionskostnader" i den verkliga marknaden till skillnad från modellernas absolut fria marknad. Detta förklaringssätt är ett exempel på den "nyinstitutionella" ekonomin, och Ankarloo riktar en i mitt tycke förödande teoretisk kritik också mot den i sin bok.
Sensmoralen är att har man betänkligheter mot "värdeteorin", så borde man ha mycket större betänkligheter mot den akademiska nationalekonomin som övergav den. Visserligen kan det tyckas lukta lite "metafysik" i början av "Kapitalet" tack vare Marx "koketterande" med hegelianska uttryck. Men ändå känner man kontakten med den historiska verkligheten bakom de begreppsliga utredningarna av vara, bruksvärde, bytesvärde, pengar, kapital, mervärde o.s.v..
Pengar är t.ex. ursprungligen en vara med ett värde i form av nedlagt arbete. Den antar sedan olika former som cirkulationsmedel och betalningsmedel. Alla inser att papperspengar är "symboler". Men för vad? Jo, för pengar i sin metallform, som i sin tur representerar värde i form av samhälleligt arbete. Har man inte förstått hela kedjan från början till slut, så blir de sista länkarna i den mystiska och obegripliga. Som t.ex. hjärnspöket att pengar av sig själva skulle kunna alstra pengar (kapital).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar