Materialism kontra idealism 5

De två stora problem, som filosofin brottats med sedan naturvetenskapens genombrott på 1600-talet, är dels förhållandet mellan kropp och själ, dels frågan om vi har en fri vilja. De här två frågorna hänger delvis ihop, eftersom är avhängiga synen på den s.k. orsakslagen. 

En attityd till de här problemen är den "materialistiska", som till driven till sin spets helt enkelt förnekar medvetandets existens och den fria viljan. En annan attityd är den "idealistiska", som ser materien som en skapelse av Förnuftet eller av en utomvärldslig Gud. Dessutom finns ett antal "monistiska" varianter, vilka försöker förena dessa två ytterligheter. 

I de tidigare inläggen i denna serie har jag varit inne på en "monistisk" idé om att medvetandet är en egenskap hos materien. Medan materien utvecklas mot högre former så gör medvetandet det också. Detta är en uppfattning som är lite mer materialistisk än idealistisk, men strider mot naturvetenskapernas "cartesianska reduktionism".  Dessa monistiska teorier tenderar att luta mer åt antingen den materialistiska eller idealistiska sidan. Det tycks som om det handlar om ett antingen - eller.

Jag skulle vilja tillämpa min egen monism även på frågan om den fria viljan. Liksom medvetandet finns i en primitiv form på elementarpartiklarnas nivå , så har dessa också en rudimentär "fri vilja". Man kan  tolka kvantmekanikens syn på materiens minsta beståndsdelar som varken partiklar eller vågor. De följer inga bestämda banor och man kan bara beräkna sannolikheter för var de befinner sig.

Ett sätt att tolka kvantmekaniken är att säga att en partikel kan befinna sig på två ställen samtidigt. Ett annat att partikeln räknar på alla möjlig banor och sedan gör en sammanvägning av dessa genom en avancerad matematisk formel. Ett tredje synsätt är att säga att partiklarna inte är separata enheter.

Alla dessa tolkningar framstår som rätt vansinniga. Och då kanske en tolkning, som utgår från partiklarnas fria vilja, inte knäpps lika knäpp. 

Den skarpa motsättningen mellan nödvändighet och slump tycks ha kommit ur det filosofiska modet. Ett ord som ofta används är "kontingent", ett beteende som inte är förutbestämt men heller inte helt slumpmässigt. Både partiklar, djur och människor provar sig fram. "Trial and error" resulterar faktiskt i statistiska regelbundenheter, som man kan tolka som naturlagar eller samhälleliga lagar.  

Inom nationalekonomin företräder Anwar Shaikh ett sådant här synsätt. Ekonomin är till synes ett kaos av miljarder ekonomiska händelser, men på en kollektiv nivå uppstår regelbundenheter. Den "osynliga handen" är ett statistiskt fenomen.  Det finns inga järnhårda lagar inom ekonomin, endast tendenser och mottendenser.