Jag blev nog inte riktigt övertygad själv av mitt förra inlägg om att vardagsföreställningen om massiva bord respektive atomer som mest består av tomrum, är förenliga med varandra. Så jag försöker med ytterligare argument.
När vardagsförståndet betraktar ett bord, så accepterar det att det inte kan se det inre av bordet. Det krävs att man med hjälp av ett verktyg skär sönder bordet för att se hur det ser ut inuti. För att se beståndsdelarna, atomerna, krävs mer avancerade instrument, elektronmikroskop. Och för att konstatera att atomerna består av till största delen tomrum, så får man som Rutherford skicka in alfapartiklar mot dem, för att upptäcka att de flesta går rakt igenom, med några få studsar tillbaka. Bordet är både massivt och fullt med tomrum, men på olika storleksnivåer. I vardagslag behöver vi inte bry oss om den mikroskopiska strukturen. Samma resonemang gäller när vi går ner på nivåerna under atomerna, kvarkar och elektroner, därunder eventuellt supersträngar, och under dem eventuellt slingorna som slingkvantgravitationsteorin teoretiser om.
Jonna har förresten kommenterat mitt inlägg om Husserl från 4 februari. Och jag har svarat, men misstänker att vi inte kommer längre för närvarande. I följande artikel på Wikipedia, omnämns John Searles kritik av fenomenologin för att lida av den "fenomenologiska illusionen". Hans kritik påminner om mina spontana invändningar mot fenomenologin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar