I "Ett försvar för sunda förnuftet" skriver G.E. Moore att han vet att det är sant när han säger att "jag är medveten nu" eller att "jag ser någonting nu". Det är vad han kallar psykiska fakta, som alla (åtminstone icke-filosofer) kan instämma i ibland.
Men Moore är noga med att även om han vet att dessa påståenden är sanna, så är det inte säkert att ett annat, liknande påstående är sant. Nämligen att det faktum att jag är medveten nu också innebär att en viss händelse inträffar vid en viss tidpunkt med egenskapen att "jag är medveten nu". Moore begår alltså inte det misstag, som jag tycker många medvetandefilosofer gör, nämligen att okritiskt tala om mentala fenomen i samma termer som om fysiska företeelser. Till exempel om "mentala processer" och "mentala tillstånd".
Trots att ett antal påståenden om psykiska fakta är otvivelaktiga, så är det enligt Moore en helt annan sak, hur man ska analysera sådana påståenden. Moore försöker sig inte ens på det.
Däremot gör han tre olika analyser av påståendet "detta är en mänsklig hand", vilket också är omedelbart evident för honom. Men han finner ingen av analyserna tillfredsställande. Moore måste väl visa att trots att han tror på det sunda förnuftet så är han dock filosof! (Problemet grundas i, tror jag, att han menar att "detta" syftar inte på handen utan på det s.k. sinnesdatat som innehåller en "bild" av en del av handens yta. Ett gammalt misstag i den engelska empirismen... )
Vad är det jag ser när jag tittar på handen? Är det inte en "bild" av handen? Jag har extremt svårt att inte tänka så.
SvaraRaderaJag har inte mycket tid över nu men jag ska läsa igenom den här artikeln har jag tänkt:
http://plato.stanford.edu/entries/perception-episprob/
Men om du vill vinka med handen, är det handen eller är det bilden av handen du tänker vinka med?
SvaraRaderaArtikeln var intressant - uppenbarligen lever teorin om sinnesdata, även om den är på defensiven.
Jag vill ju vinka med handen och gör det genom att vinka med min representation av handen, det är samma sak om jag spelar ett dataspel i förstapersonsvy, när jag rör mig vill jag flytta på min modell av karaktären, jag vet att detta också påverkar ettorna och nollorna som karaktären består av men min tanke är ju fokuserad på den grafiska representationen av karaktären.
SvaraRaderaDu får gärna förklara hur du tänker dig handen. Du bör väl hålla med om att det är en möjlighet att din hand är ettor och nollor i en dator? Eller?
Jag är övertygad om att min hand är något fysiskt.
SvaraRaderaMen visst kan jag leka med tanken på att det kan finnas en liten teoretisk möjlighet att jag istället lever i en virtuell värld och att mina händer bara är ettor och nollor i någon superprogrammerares dator. Fast om det skulle vara så, så måste man ändå i praktiken handla som om detta är en verklig värld. Om inte annat så för att inte göra programmeraren ledsen...
Jag tror att problemet med tolkningen av "detta är en mänsklig hand" är att man inte skiljer å ena sidan på vad som menas med påståendet, som är trivialt, och å andra sidan den svåra frågan om hur man vetenskapligt ska förklara vad som händer i sinnesorgan, nerver, hjärna och medvetande, vid betraktandet av handen. G.E.Moore föll i samma fälla som han varnade för!
Att vår hand skulle vara ettor och nollor är kanske ett extremt exempel, men det finns ju många alternativa teorier där handens natur inte riktigt är som vi upplever den. Ta Tegmark t.ex som tror att den objektiva verkligheten är matematik. Jag kan tänka, varför inte?
SvaraRaderaJag har lite svårt att greppa vad alternativet till representationalism är. Min mormor hade ofta något slags uppenbarelser, hon träffade t.ex ofta sin man som var död, jag antar att hon upplevde detta på riktigt. Sådana upplevelser är ganska vanliga men för mig är det inkompatibelt med en mer direkt form av realism.
Feliks Mikhailov försöker ge ett alternativ i sin bok "The riddle of the Self":
SvaraRaderahttp://www.marxists.org/archive/mikhailov/works/riddle/riddle2c.htm
Synorganet liknar mer en hand än en kameralins, enligt honom.