Enligt filosofen Alfred North Whitehead, Bertand Russels lärare, består den västerländska filosofins historia av en samling fotnötter till Platon. Det kan hända, men i så fall gäller det den idealistiska filosofin, inte den materialistiska.
Avsnittet i Axesserien om Platon i "De stora filosoferna" var klargörande som vanligt. Platonexperten höll inte riktigt med Bryan Magees tolkning av Platons berömda idélära, som på engelska kallas "the theory of forms". Magees tolkning var den gängse, att idévärlden är en annan, separat "värld" som innehåller urbilderna för företeelserna i vår skuggvärld, medan det som är konkreta instanser av urbilderna, begreppen, finns i den vanliga världen. Platonexperten såg däremot "ideérna", "formerna" som en sorts prototyper som inte existerar i rum och tid. Men båda synsätten är varianter av idealism, där den förra varianten lättare kan ges en religiös tolkning. En del ser begreppet "det Goda" som Platons Gud.
För materialister är det ganska tydligt att Platon vänder upp och ner på det rätta förhållandet, nämligen att vi abstraherar begreppen från konkreta exempel och inte tvärtom. Enskilda hästar är inte exemplifieringar av begreppet Häst. Vi benämner ett antal djur som liknar varandra till utseende, genetik o.s.v, med samma artnamn. Arten "häst" finns inte i sinnevärlden! (Det är ett påstående som en sofistikerad idealist kan hålla med om, men istället se det som att arten "häst" finns oberoende av alla konkreta hästar. För en simpel materialist är det svårt förstå hur det kan vara möjligt.)
När man läser Platons dialoger som ofta handlar om hur man ska definiera begrepp som "rättvisa", "godhet" o.s.v. Resonemangen bygger underförstått på idéläran, och därför känns de mossiga för mig i alla fall. Aristoteles texter är svåra men känns ändå mycket mer moderna, vilket kan bero på att han förkastade Platons idélära.
Jag blev lite förvånad över att Platonexperten i programmet förklarade att Aristoteles liksom Platon var antimaterialist. Möjligen grundade han det på att Aristoteles inte var anhängare av atomteorin. Skillnaden mellan materialism och idealism får jag nog diskutera i ett kommande inlägg.
Filosofiska rummet från igår handlade om Darwins betydelse idag för samhällsvetenskaperna. Men en filosofisk betydelse är att Darwin demolerade idén om oföränderliga arter, som både Platon och Aristoteles var anhängare av. Platon av filosofiska skäl, Aristoteles troligen som biolog av empiriska skäl.
Jag är mycket dåligt bildad vad gäller Aristoteles men jag tänker ibland på hur han tänkte sig orsaker. Om jag förstår det tänket rätt så är det möjligt med en mening och mentala orsaker.
SvaraRaderaEnligt materialismen, som jag förstår den, så finns det bara fysiska orsaker. Visserligen menar man ofta att de mentala orsakerna på något sätt inkluderas i den fysiska processen, men grejen är i alla fall att man utesluter att mentala orsaker är något utöver det fysiska.
Det finns ju olika sorters materialism. Jag lutar åt den "dialektiska materialismen", som erkänner att det mentala existerar självständigt och även påverkar det materiella. Den materialistiska aspekten ligger i att medvetandet ses som beroende av ett nervsystem och försvinner i och med döden. Marxisterna har fokuserat på att beskriva hur människorna genom sitt arbete skapar samhällen, och (tyvärr) inte intresserat sig så mycket för vad det mentala är "i sig" till skillnad från de fysiska hjärnprocesserna. Kanske för att de inte ansett att forskningen nått så långt att det finns någon chans att få ett svar. Följande mycket läsvärda bok på nätet av Evald Ilyenkov, handlar om problemet materialism, idealism och dialektik ur filosofihistorisk synvinkel från Descartes och framåt: http://www.marxists.org/archive/ilyenkov/works/essays/index.htm
SvaraRadera