Det är mänskligt att vilja vara 100 % säker på någonting. Men också lite barnsligt! Det borde väl räcka med 99 %.
Det är tänkbart att världen uppstod 1 sekund sedan, inklusive alla våra minnen och spår av tidigare existens. Vi kan inte vara helt säkra på att det inte är så, men de flesta tycker nog att denna ide är för vild och osannolik. Fast en liknande ide omfattas ju av en del kreationister i USA, att världen skapades för 6000 år sedan precis som det står i Gamla Testamentet. Och att anledningen till att vi hittat fossil av dinosaurier som är 50 miljoner år gamla är att Gud av någon anledning placerade ut sådana så att det skulle se ut som om det levat dinosaurier på jorden. Om någon tror tillräckligt mycket på denna osannolika teori, så går det förstås inte överbevisa honom med några argument.
Den här omöjliga längtan efter absolut visshet har omfattats av ganska många filosofer, tror jag. (Medan andra tycks ha drivits av en lust att riva ner förtroendet för allt vi anser oss veta.)
De stora metafysiska systemen beror antagligen på denna psykologiska strävan efter det Absoluta. Husserl tror jag är ett exempel på detta fenomen, även om ansåg att han inte sysslade med metafysik. I denna artikel beskrivs hur han i början av sin karriär ser psykologiska faktorer i logikens uppkomst, men efter kritik förkastar "psykologismen" och menar att logiken uttrycker absoluta sanningar och därför inte får besmittas av psykologi. Den fenomenologiska metoden att betrakata fenomen, det som "framträder", tycks sedan motiveras av sökandet efter Vetenskaplig visshet.
Vi kan förstås vara säkra på att vi ser ett bord när vi ser ett bord, men vi kan inte vara helt säkra på att det är ett bord - vi kan ju drömma t.ex.! Men den intressanta frågan om bordet finns där, går fenomenologen bekvämt förbi genom att sätta frågan "inom parentes". Vissheten vinns på bekostnad av relevansen (var fick jag den formuleringen ifrån...).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar